Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Göteborgs lagkapten Emma Berglund pratar med tränare Mats Gren under fotbollsmatchen mellan Göteborg och Kristianstad. Bild: Bildbyrån/GP

Mattias Balkander: För mig är Mats Gren ett tydligt exempel på förbrukat förtroende

Spelmässigt gjorde Göteborg till slut vad de skulle. 5-1 mot Kristianstad i en premiär är klass. Däremot finns det anledning att fundera kring ledarskapet i klubben och vad fredagens händelse får för effekter om inget görs.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag har själv aldrig idrottat på elitnivå, men varit verksam i olika organisationer, föreningar och företag i (lågt räknat) 35 år och där stött på varierande typer av ledarskap; chefer som vill utveckla, chefer som vill bevara, medarbetare som vill framåt och kollegor som är nöjda med hur det är.

Jag kan dock inte dra mig till minnes att jag varit med om chefer som likt Mats Gren sökt nya uppdrag två dagar före årets viktigaste händelse och därefter tillagt att hens meriter förmodligen tvingar hen att stanna kvar.

LÄS MER: Mats Gren frågade efter nytt jobb på Linkedin

Vi säger ofta att förtroende är allt.

För mig är det här ett tydligt exempel på förbrukat förtroende.

Jag kan bara gå till mig själv.

Att ha en chef som uttryckligen vill bort efter att bara har varit på sitt nuvarande jobb i ett halvår inger inget förtroende. Särskilt inte om uppdraget är att styra Sveriges bästa fotbollslag.

I fallet med Göteborg FC sker detta samtidigt som klubben ska ta det avgörande steget mot toppen och utmana övriga topplag i damallsvenskan om SM-guldet.

Hur ska framtida instruktioner kunna ges, hur ska dessa instruktioner tas emot? Hur går man vidare?

Jag kan i princip inte se att det är möjligt.

I det aktuella fallet kom en match emellan. Spelare och ledare var tvungna att förbereda sig och agerade professionellt.

Det handlade mer om att få en poängmässigt bra start på säsongen, än att reda ut eventuella organisatoriska brister.

Sådant går alltid att ”ta på måndag” – med lite perspektiv och sund eftertanke.

För så här är det. Fotbollsklubbar är alltid summan av de individuella insatserna, där klubben kommer först. De gemensamma målen övertrumfar alltid de enskilda karriärerna.

För att lyckas bli bäst får inget lämnas åt slumpen.

Där står Göteborg FC nu.

Med Sveriges bästa fotbollstrupp, med en ledare som på ett socialt medium ställt frågan om ett annat jobb, med ett förtroende som behöver repareras och där matcherna kommer tätt.

Kan Mats Gren behålla omklädningsrummet? Kan han fortsätta att vara chef för Göteborgs FC:s guldjagande fotbollslag?

Jag är inte helt säker på det och jag avundas inte klubbledningen som behöver ta ställning till om Mats Gren ska vara kvar eller inte. Att de behöver agera – och det nu – är givet.

Det här handlar inte om en enskild ledares eventuella misstag, det här handlar om ett professionellt fotbollslags möjligheter att få ut max av sin kapacitet.

Målen för säsongen: SM-guld och finalplats i Champions League.

Det kommer krävas allt och lite till.