Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Bildbyrån/GP.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ett nytt minne att vårda nära hockeyhjärtat

Det finns minnen som alltid stannar kvar. Tack för ett nytt, Frölunda och Niklas Andersson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Frölunda 3

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Skellefteå 2

efter sudden

 

Det finns alltså hockeyminnen som jag vårdar ömt nära mitt hjärta. När Modos megatalang Peter Forsberg avgör en av SM-finalerna mot Malmö i Kempehallen 1994, när unga Team North America åker som missiler genom Tre Kronor i World Cup förra året eller när Rasmus Dahlin gör det där fantastiska målet mot Skellefteå i SM-kvarten i våras.

Jag har varit på plats alla gånger – och min kropp har reagerat på samma sätt.

Med en knottrig hud och hår som rest sig.

Det har varit magiskt, med andra ord.

När nummer 24 pensioneras i Scandinavium så kommer alla känslorna på en och samma gång. SHL har blivit betydligt bättre på att hylla gamla ikoner – och Niklas Andersson får en oerhört fin ceremoni i den hall som han älskat att spela i.

Det blir en tårfylld känslostorm när det brister för sönerna Lias och Noah och det är vackert att få uppleva.

Niklas tal är dessutom riktigt roligt. Han pikar Tomi Kallio för att han inte kommit till Göteborg”men han spelar ju fortfarande, han måste vara runt 107 år gammal nu …”

Han hade brorsorna Tomas och Mikael som idoler – tills han såg Wayne Gretzky spela.

"Då insåg jag att de inte var så bra ..."

Och när Lias Andersson drar av sig tröjan och lämnar över nummer 24 till pappa, då är tårarna framme igen.

Det är läckert i all sin enkelhet – och ett värdigt avslut på karriären.

Nu är Niklas där uppe, för all framtid.

”Niklas är väl värd denna historiska ceremoni. Han har betytt oerhört mycket för Frölunda. Han var ett föredöme både på och vid sidan av isen och en spelare som många såg upp till – däribland jag själv”, hälsar Henrik Lundqvist exempelvis från New York.

 

DEN SOM FÅR högsta applåden, förutom Niklas, är dock en viss Tomi Kallio.

Ja, min åsikt står fast: Hans nummer borde också hänga i taket.

 

 

DET SPELAS VISST en hockeymatch alldeles efteråt också. Frölunda visar hur viktigt det är att knäppa av skott från alla möjliga lägen.

Joel Lundqvist vinner en tekning, Rasmus Dahlin skjuter direkt.

Det ger ett mål, hans tredje för säsongen.

Det är den mentaliteten som FHC måste ha in i laget. Skott mot mål ger ibland en enkel utdelning.

 

JAG GILLAR DET som jag ser av HC Lidköping-fostrande junior Oliwer Fjellström. När Carl Grundström lämnar ett sent återbud så kliver nummer 46 in i kedjan. Stark över puck, drivande, elak, giftig.

Där har Frölunda årets första rookiekontrakt.

 

TILL SIST: Jag tycker att Frölunda blir bättre och bättre den här säsongen. Det är många spelare som har vaknat. Simon Hjalmarsson gör kanske sin bästa match, John Nyberg följer med upp i anfallen och målar dessutom och Christoffer Ehn tar stormande steg mot att bli NHL-redo.

Det bådar gott.

Även om det krävs sudden för att vinna ...