Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ett misslyckande av Uppdrag Granskning

Mycket väsen för nästan ingenting - Uppdrag Granskning misslyckades med att visa dopningen inom skidåkningen på 90-talet.

Att det förekom bloddopning under decenniet före milleniumskiftet råder det ingen tvekan om. Det fanns med all säkerhet också tidigare och finns fortfarande, även om det numera är betydligt svårare att komma undan med fusket.

Onsdagens program skulle, enligt marknadsföringen, innebära något som skulle skaka idrottsvärlden.

Så blev det inte.

Vad som hade krävts var förstås mera än antydningar och misstankar. Några bevis? Inte i det här programmet.

Det fanns nog ett grundfel och det var källan. Reportern Hasse Svens, fantastiskt nog presenterad som "själv skidåkare som hört rykten" avslöjade att han fått en tidigare hemlig lista från Kari-Pekka Kyrö, den förre landslagstränaren i Finland. Han var en av männen bakom den finska organiserade dopningen som avslöjades i samband med VM i Lahtis, stängdes av och blev en rättshaverist.

Kyrö har ända sedan dess talat om att också Sverige och Norge fuskat, precis samma argument som stjärncyklisten Lance Armstrong använt, "jag var tvungen att göra det, för alla andra gjorde samma sak".

Nu kommer Kyrö med en lista över åkare med misstänkt höga blodvärden från en tävling 1997.

Och den hittar han nu, 16 år senare?

De så kallade blodpassen, som används i dag, bygger på observation av förändringar under en längre tid.

Proven togs 1997 med en metodik som inte längre används och vars resultat uppenbarligen inte är tillförlitliga. Resultaten kommer från ett enda tillfälle och det finns inget att jämföra med.

Det faktum att blodnivåerna sjönk när ett tillförlitligt test för bloddopningsmedlet epo plockades fram kan inte tolkas som att svenskar och norrmän slutade dopa sig. Förändringen syns på totala bilden av skidåkarna, inte några speciella länder.

Björn Dählie, tidernas bäste, pekas ut och för honom är det tungt. Men var det verkligen så att alla medaljörer i VM 1995, där Dählie tog tre medaljer, hade höga värden? Svaret är att ingen vet, eftersom inte alla medaljvinnare dopningstestades.

Anette Fanquist vann ett brons den gången, varför nämndes inte hon? För inte var det något storvilt som Uppdrar Granskning pekade ut på svensk sida. Lars Håland, bronsvinnare en gång i VM, vad är hans namn jämfört med ett antal andra gamla stjärnor?

Reportern Svens berättade att han jobbat med den här undersökningen i fyra år.

Han skulle nog väntat en vecka till.

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Alexander Olausson guidar till den bästa sporten vid sidan av eliten. För att anmäla dig behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt. Anmäl dig här.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.