TT har ringt runt till tio av de svenska fotbollsföreningar som enligt Svenska fotbollförbundet är särskilt framstående när det gäller sin flickverksamhet och som dessutom är spridda geografiskt över landet. Flera av klubbarna – men inte alla – såg ett markant lyft när det gäller rekryteringen till flicklagen efter sommaren. Desto tydligare var en annan, mer märkbar, förändring – en som har pågått ett tag men som fick extra skjuts av VM.
– De har börjat få idoler som inte fanns tidigare, säger Petra Nilsson, ansvarig för ungdomssidan i allsvenska Växjö DFF.
Landslagsanfallaren Anna Anvegård, som lämnade Växjö för Rosengård i somras, är en av de nya stjärnorna som har gett seniorfotbollen dragningskraft i Växjö. Men även i övrigt tycks intresset för damallsvenskan och landslaget ha ökat.
– Tidigare har det inte funnits något intresse att gå och titta när vårt A-lag har spelat. Men nu vet våra spelare att när Rosengård och Linköping kommer hit så känner de igen tjejerna som spelar, och då är det ett större intresse att gå dit och titta.
En miljard tv-tittare
Över en miljard människor såg sommarens fotbolls-VM i Frankrike på tv, den mediala bevakningen av mästerskapet var större än någonsin och på sociala medier har några av de internationella damspelarna i dag miljontals följare.
Att också damspelare målas upp som stjärnor och förebilder är viktigt inte minst i Sverige, säger Peter Hugosson Wallgren, klubbchef i Umeåklubben Mariehem SK. Han minns hur det var i början av 00-talet, när Umeå IK var Europas bästa klubb och det kryllade av världsspelare i staden. I dag är UIK ett anonymt lag – efter tre säsonger i elitettan är laget tillbaka i högstaserien nästa säsong – samtidigt som damallsvenskan tappar mark mot de stora europeiska ligorna.
– Vi har tidigare kunnat sola oss i glansen av Umeå IK:s storhetsdagar. Men om man går runt i breddföreningarna i dag och frågar så kan jag svära på att de inte har en aning om vilka som spelar i Umeå IK i dag. Vi saknar totalt de förebilderna som vi hade tidigare i Marta, Malin Moström och allt vad de hette. Vi var sjukt bortskämda, och vi är själva föreningen som har fostrat Hanna Ljungberg. Så jag tror att det är jätteviktigt att de får de här förebilderna, att de känner sig bekväma med namnen och kan slänga ur sig ”Asllani” eller ”Blackstenius”, att det är spelarna som man ser upp till.
"Det är skithäftigt"
De svenska landslagsspelarna noterar också att det har hänt något. När Rosengårds Nathalie Björn var liten kände hon bara till Marta av alla damspelare. Nu är hon själv en av alla nya idoler.
– Man känner det hemma i Rosengård när man går med bollflickorna. De kollar på en och frågar ”är det du som är Nathalie?”. Så det är skithäftigt, säger 22-åringen.
– Man är ju inte van vid det men det är klart att det är kul att man ser att någon tycker om det man gör och att någon vill vara som mig. Oavsett om det beror på VM eller vad det är, att tjejer vill spela fotboll och ser att de har förebilder som visar att man kan lyckas, jag tror att det är så viktigt att få se oss som spelar och få känna ”jag vill vara som hon”.
Caroline Seger är lagkapten i både Rosengård och landslaget och har spelat seniorfotboll i snart 20 år. Hon har sett damfotbollen utvecklas för varje år, och sommarens VM var ytterligare en milstolpe, inte minst när det gäller att skapa förebilder, säger hon.
– VM blev stort och det finns bilder på oss där ute nu. Det är inte som när jag växte upp. Jag hade ingen att se upp till eller titta på eller referera till. Det var bara manliga fotbollsspelare, säger Caroline Seger.
Nytt fenomen
På senare tid har hon lagt märke till företeelser som hon aldrig har sett kopplat till damfotbollen tidigare. Hon nämner att det inte längre är bara flickor, även pojkar och vuxna, som kommer fram och ber om autografer, och hur ungdomar som spelar spontanfotboll inte längre bara låtsas vara manliga stjärnspelare.
– Att man spelar spontanfotboll och så är man Caroline Seger eller Nilla Fischer eller Kosovare Asllani... alltså de här berättelserna är något som berör väldigt mycket. För det har man aldrig hört om tidigare på det sättet.
USA:s Megan Rapinoe vann skytteligan i VM och utsågs till turneringens bästa spelare. Dessutom blev hennes målgest något av en signatur för mästerskapet – ett ovanligt, och därför symboliskt viktigt, fenomen inom damfotbollen.
– Jag tror att sådant är viktigt. Sådana grejer har ju aldrig funnits. Den generationen som kommer, de kommer att växa in i allt sådant här naturligt. De kommer att ha sina målgester och så kommer de yngre generationerna göra det ute på gården, säger Caroline Seger.
Lasse Mannheimer/TT
Så här säger några av klubbarna om utvecklingen efter VM:
Borens IK, Motala
Marcus Egnell, verksamhetsansvarig:
– Jag tycker absolut att det pratas mer om kvinnliga förebilder. Som Megan Rapinoe till exempel, att svenska tjejer går runt och pratar om amerikanska fotbollsspelare, det har kanske inte förekommit så mycket tidigare. Och sedan är det fler av våra flicklag som börjar åka in och kolla på Linköping, som vi har nära. Vi har även anordnat bussresor till alla, som i våras till Rosengård. Så det känns ändå som att det blir ett större intresse även för allsvenskan.
Norrstrands IF, Karlstad
Joachim Beijer, kanslist
– Vi har nog märkt av en effekt. När det gäller tjejer födda 2010 och 2011 har antalet utövare gått upp efter VM. Och flickor födda 2012, som har tränat ihop sedan i april, där kan jag säga att en så här stor grupp, det har vi inte haft på många år, tror jag. Nystartade lag brukar ha fem–sju tjejer kanske. I dag är vi 14.
IF Limhamn Bunkeflo
Henrik Adolfsson, sportchef
– Det vi har sett efter sommaren är att vi har ett väldigt stort tryck bland de yngsta tjejerna som söker sig till verksamheten. Vi har startat upp en grupp för sexåriga tjejer nu och vi kommer även att kunna starta en grupp med femåriga tjejer som vill börja spela fotboll. Och det har varit i betydligt högre utsträckning än i våras. Sedan om det är kopplat till VM eller något annat, det är svårt att svara på. Tidigare har också de yngsta grupperna varit blandade men nu ser vi att det finns ett så stort intresse att vi kan starta separata flick- och pojkgrupper.
BK Astrio, Halmstad
Marcelo Farias, fotbollsansvarig
– Ett av våra yngre lag, som är födda 2010, har fördubblat antalet spelare. De var ungefär 15–16 stycken i våras och i dag är de strax över 30. Sedan har vi inte gått ut och frågat om det beror på VM, men det finns absolut prognoser på att föreningar generellt sett ökar sitt antal i samband med en stor turnering.
– När det gäller förebilder är det överlag en jätteviktig faktor, inte minst när det kommer till barn- och ungdomsfotboll. Vi har redan starka profiler på damsidan och med den uppmärksamheten som har varit så kommer det förhoppningsvis att vara minst lika naturligt att följa en damfotbollsspelare som en herrfotbollsspelare. Inte minst genom Instagram och Facebook där tjejerna kan få en inblick i deras liv. Det tror jag skapar mer bränsle för tjejerna att fortsätta sin fotbollsresa.
Enskede IF, Stockholm
Pekka Partanen, kanslichef
– Jag har inte sett några större förändringar i tillströmningar till våra lag efter VM. Men om man ska se något bra med det hela så tittar vi procentuellt på hur många pojkar och flickor det finns i Enskede IK och där kan man se över tid att det är uppgång på flicksidan på senare år. Traditionellt har vi haft 75–25, men när jag tittar på de senaste årskullarna så är det på väg uppåt. I vissa åldersgrupper är det uppemot 35–40 procent.
– De snabba effekterna har jag svårt att se, men damfotbollen blir mer och mer medial och kommer att få allt större genomslag.
Ope IF, Östersund
Pär Svens, sportchef
– Vi hade ganska många som följde VM så jag upplevde att det finns och fanns en effekt hos våra tjejer. Det var till exempel en del mål som gjordes (i mästerskapet) som sedan kopplades till våra avslutsövningar.