Kanske är det att ta i att kalla försäsongsmatcher för ödesmatcher, men känslan inför IFK Göteborg-Örgryte IS på ett soligt Ullevi på lördagseftermiddagen var att Blåvitt inte hade råd med ett bottennapp till, som mot Falkenberg och Varberg.
Det har inte varit IFK Göteborgs år än så länge. Mycket har gått emot. En inspirerande första cuphalvlek mot Gais byttes mot ett oacceptabelt raketangrepp mot den egna klubben och mängder av merarbete för föreningen som följd. Vi känner ännu inte de exakta konsekvenserna av det tilltaget, en dom från disciplinnämnden kommer inom kort.
Det följdes av ett bokslut, som visserligen visade ett litet plus, men som också varslade om hur små marginalerna för IFK Göteborg är just nu. Alla intäktsposter behöver stabiliseras.
Dessutom hade sporten, fram tills matchen mot Öis, uppvisat osäkerhet i både spelidé och individuellt utförande.
I veckan som gick tippades föreningen därför på 13:e plats vid den allsvenska upptaktsträffen i Arlanda.
Söder gjorde det bra
Öis reser sig efter 0-1 mot IFK Göteborg i genrepet och går rentav mentalt stärka ur lördagsderbyt. Man får inget gratis i fotboll. Det gäller ännu tydligare i superettan, där Öis förväntas tillhöra topplagen under året. Det fysiska spelet, tempot och tydligheten i anfallsspelet. Där behöver Öis bli ännu bättre.
För IFK Göteborg var segern däremot nödvändig. Även spelet. Här fanns saker som plötsligt höll måttet, som kändes okej och till och med bra.
Jag tror att spelarna kände samma sak.
Cupfinalisten AFC Eskilstuna i premiären blir ytterligare ett snäpp upp, men är – mot bakgrund av insatsen mot Öis – längre ingen omöjlighet.
Jag har tidigare lyft betydelsen av att involvera Robin Söder mer i spelet. Så blev det nu. Årets andra mål, ytterligare målchanser och ett bättre samspel med Patrik Karlsson Lagemyr och Sebastian Ohlsson var fina blåvita ögonblick.
Även Ohlsson, vars yta till höger och inläggsspel mot framför allt Söder, var en framgångsfaktor mot Öis och blir det även i allsvenskan.
Allra mest fastnade jag för de signaler August Erlingmark skickade efter positionsbytet i andra halvlek. När Kristopher da Graca tvingades utgå blev Erlingmark höger mittback och tog som sådan både befäl och ett stort ansvar när Öis slutforcerade.
Inte uppätna i allsvenskan
Dessutom gjorde 20-åringen vad han efterlyste efter matchen mot Varberg: vann andrabollar, spelade basic – och gjorde det bra.
LÄS MER:Erlingmark besviken efter mötet med Varberg
Just försvarsspelet, som tidigare har innehållit på tok för många kostsamma felpassningar, var stabilt mot Öis. Inte prickfritt, men stabilt.
Spelar Blåvitt så här i allsvenskan blir de sannolikt inte uppätna.
För övrigt tycker jag att det ska bli väldigt kul att följa Öis anfallslinje där Gustav Ludwigson sticker ut på alla vis och där Ailton Almeida blixtrade till och ytterligare minst en växel att lägga i.
Plus:
Publiken sjöng och hejade på sina lag. Precis som det ska vara. Bra jobbat ni som var här. Dessutom var gräset utmärkt. Bra jobbat, planskötare.
Minus:
Publiksiffran var ungefär hälften av vad klubbarna hade hoppats på när matchen flyttades till Ullevi i vintras. Nu är det historia, men något överskott gav det knappast. Däremot återstår analysen varför endast 5 672 dök upp till ett genrep i fint vårväder. Frölunda? Raketerna? Derbymättnad? Seriefokus?
