Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"En stor stund för Sana – han var värd all kärlek"

Det är klart att det här inte var någon höjdarmatch ur ett IFK-perspektiv, men ha förtröstan. Det här kan, för att citera Poya Asbaghi, vara dagar att hänvisa till när framtiden ser tillbaka på 2019.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Allt handlar om perspektiv. Tar vi mars 2019 är händelserna den senaste veckan sensationella. IFK Göteborg gav sig in i förhandlingar om två allsvenska profilvärvningar bara månader efter att klubben knappt haft pengar att kontraktera juniorer.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Nu är en av juniorerna såld, två andra fick göra allsvensk debut från start i denna sensommarmatch mot Falkenberg på ett duggregnigt Gamla Ullevi.

Jag led med Rasmus Wikström när han tvingades avbryta redan efter fyra minuter, jag tyckte lika synd om Noah Alexandersson som utgick av liknande skäl.

Niclas son hann dock på sin halvlek visa den tämligen stora publiken att här finns talang och goda framtidsutsikter.

Självklart var det här inte den ideala matchen att visa upp hela registret på.

Inte redo att briljera

Lika självklart är att det kommer mer.

Sedan.

Samma sak gäller här, ha förståelse för omständigheterna, se vägvalet.

Ha också förståelse för vad som hände när Poya Asbaghi tvingades göra dessa byten.

Tobias Sana är en mycket skicklig fotbollsspelare, han är tillbaka i Göteborg, men var såklart inte redo att briljera redan nu; inte ta det stora ansvar som han tvingades till.

Jag gillade dock vad jag såg och misstänker att IFK Göteborg, kanske redan mot Helsingborg på måndag, kommer få ännu mer nytta av den snabbfotade fotbollsliraren.

För det är vad han är.

En lirare.

Han välkomnades dessutom tillbaka med omdömet ”matchens lirare”.

Passningarna i djupled, rörelsemönstret, tempoväxlingarna.

En stark IFK-vecka

Jag vågar redan nu påstå att det är en bättre Tobias Sana som har återvänt än den som lämnade.

Det var en stor stund för honom. Minnena från den avbrutna matchen mot Malmö FF finns där, men är historia nu. Han drog en lättnadens suck efter slutsignalen och kramades om på läktarplats. Han var värd det.

Jag pekade efter krysset mot Örebro på betydelsen av att Kennet Andersson och Pontus Farnerud åtminstone skulle fylla luckorna i en allt ihåligare trupp. Nu, en vecka senare, är Lasse Vibe tillbaka, Hosam Aiesh och Tobias Sana på plats – och Da Graca, Calisir och Toko uttagningsbara till nästa match.

IFK Göteborg har valt den ungdomliga vägen, men såg i slutet av detta värvningsfönster chansen att hugga på några kap.

Hedrar klubbledningen

Det hedrar klubbledningen, som på några månader vänt IFK från ett sjunkande skepp till ett lag med sju raka matcher utan förlust i allsvenskan.

Jo, jag förstår att ingen kan vara riktigt nöjd med 1-1 hemma mot Falkenberg.

I dag är det dock läge att se helheten.

Plus:

Sportchefernas insatser i det pågående värvningsfönstret. Sana och Aiesh in är mycket bra. Det borgar för en stark blåvit höst, även om taktiken återstår att lära sig.

Minus:

Sebastian Ohlsson såg inte helt lycklig ut när han vandrade runt på Gamla Ullevis innerplan efter slutsignal. En känning i höger baksida gäckade honom, men eftersom samtliga tre byten var gjorda tvingades han spela klart matchen ”halt”.