Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Philip Trollér: "En SM-final där goda vänner blir bittra fiender"

Flera spelare och ledare har varit i båda lägren och starka vänskapsband finns över gränserna. Nu glöms det bort. Nu står allt på spel.
SM-finalen är här.
En match då vänner blir bittra fiender.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I mitten av 2000-talet i mellersta tonåren var jag med och spelade en fotbollsmatch på Örebäcksvallen, i Båstad i nordvästra Skåne där jag växte upp.

En pojklagsmatch helt betydelselös för omvärlden – men inte för mig och de andra tonårspojkarna som var på plan den där sommardagen.

Laget jag spelade för tillhörde toppen av tabellen och mötte grannklubben i en seriefinal. Med på motståndarsidan fanns skolkamrater, klasskompisar och några av vad som då var, och fortfarande är, mina bästa vänner.

Det hade snackats om matchen på skolan under lång tid – nu skulle det avgöras.

När bara minuter återstod var vi i underläge med uddamålet. Vi forcerade vilt och efter en ribbretur hamnade bollen vid mina fötter. Någon sekund senare låg den i nät.

Vi jublade. Vi hoppade i en ring. Vi firade som om vi vunnit VM-guld. En stund senare var matchen slut. Målet betydde räddad poäng för oss – utebliven seger för mina vänner och laget vi såg som våra stora rivaler.

Det var en obeskrivlig känsla.

Jag behövde inte möta mina polare efter matchen som förlorare. Jag hade med en lyckosam spark bidragit till att många av mina lagkompisar slapp gå samma öde till mötes.

I kväll spelas den första ronden av SM-finalen i Estrad i Alingsås. En match på en annan nivå, i en annan sport och med ofantligt mycket mer på spel.

LÄS MER: Johan Nilsson vill avsluta karriären med ett guld

Men fortfarande med starka band över gränserna.

Simon Möller och William Andersson Moberg fick sin handbollsfostran tillsammans. Gzim Salihi och Samuel Lindberg är goda vänner. William Bogojevic och Felix Claar likaså.

Mikael Franzén och Niclas Barud har vunnit SM-guld med Sävehof. I samma mästarlag fanns Viktor Ottosson.

Dessutom har Andreas Stockenberg varit verksam i Alingsås. Och det finns mer än så. Kopplingarna mellan de här båda finalklubbarna är många.

LÄS MER: Frispråkige Stockenberg talar ut om tiden i Sävehof

Det blir extra bränsle på en redan kokande rivalitet mellan två klubbar vars hemmaarenor inte ligger mer än drygt fyra mil ifrån varandra. Två klubbar som ständigt kamperar om att vara bäst i väst.

Under säsongen har vi fått se glimtar av vad det här derbyt betyder. Mötet i ett kokande Estrad i november var ett krig med massvis av utvisningar, röda kort, tjafs och stökiga situationer.

Den matchen hade det mesta.

I kväll ska samma lag göra upp i en drabbning av helt annan karaktär. Då inser vi att den här finalserien har möjlighet att bli minnesvärd. Ett guld står på spel – och den som inte tar hem det åker inte bara på ett tungt nederlag utan får dessutom se den bittra rivalen vinna på ens egen bekostnad.

Alla kommer att ge allt för att hamna på rätt sida.

Att profiler som Andreas Berg, Samuel Lindberg, Christoffer Brännberger och Andreas Stockenberg är med och gör upp om det innebär att vi redan nu kan garantera att vi kommer ha roligt på vägen fram.

LÄS MER: Här är duellerna som avgör SM-finalen

Underhållningen kommer vara stor. Känslorna starka. Att sia om utgången är inte svårt. Det är närmast omöjligt.

Jag trodde inte att Sävehof skulle vara här.

Jag trodde inte att Alingsås skulle vara det heller.

Men de har nått hit båda två. Helt välförtjänt. Nu står de inför ett sista hinder. Då vänner möts som bittra fiender.

Jag unnar dem alla att vara jag i den hoppade ringen för 15 år sedan.