Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En generation att bygga vidare på

Detta kan vara början på något nytt. Inomhus-EM i Scandinavium ger många svenskar chans att lägga grunden till en era av framgång. Och det är hemmaplan som blir språngbrädan.

Europamästerskapen utomhus i München för elva år sedan blev en nystart för svensk friidrott, början på en sanslös period av medaljsamlande. Kajsa Bergqvist, Christian Olsson och Carolina Klüft tog guld, Stefan Holm silver. Alla utom Klüft hade stått på prispallen i stora mästerskap tidigare, men aldrig förr hade de lyckats så till den milda grad samtidigt.

Ungefär så fortsatte det några år innan lilla Sveriges storhetstid av naturliga skäl tog slut.

Nu kan svenska landslaget stå inför något liknande, om än på en annan nivå.

Nej, jag tippar inte tre svenska guld och ett silver i detta EM.

Men i den 40 personer stora truppen finns tillräckligt med talang och toppkapacitet för att det ska kunna bli ett riktigt roligt mästerskap för hemmapubliken.

Den tidigare framgångsgenerationen var målmedveten och ganska självsäker, utan att vara kaxig. Det är likadant nu. Dåtidens lag leddes av en klok värmlänning, Ulf Karlsson. Dagens av en annan lika förnuftig man från samma region, Stefan Olsson.

Michel Tornéus, en av favoriterna i längdhopp, ger ett lugnt och säkert intryck. Han dräller omkring, en gren friidrottare är väldigt duktiga på, utan stress och verkar njuta av att för en gångs skulle ha så många lagkamrater.

Moa Hjelmer, som kan ta pallplats på 400 meter, tycks vara säker på att hon gjort rätt som satsat på snabbhet.

Emma Green Tregaro talar mest om att njuta av hemmaplan och lovar inte för mycket, gillar inte att sätta press på sig själv men kan mycket väl utnyttja en situation där hon inte är favorit.

Abeba Aregawi är den största svenska favoriten av alla, "bör" vinna 1 500 meter och blir i så fall ett nytt blågult föredöme, som ny svensk mogen att ta över Ludmila Engquists gamla luggslitna mantel.

Skrällvarning utfärdas för Ebba Jungmark och Angelica Bengtsson.

Friidrott är alla andra idrotters moder och därmed den mest konkurrenskraftiga. Nästan vartenda barn på jorden har kollat hur långt han eller hon kan kasta och hoppa eller hur fort de kan springa. Det ska man ha i minnet när svenskar blir utslagna tidigt i tävlingarna.

Inget tal om turister, tack, inget snack om att hon eller han "inte hade här att göra". Svenska landslaget är något att bygga vidare på.

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Alexander Olausson guidar till den bästa sporten vid sidan av eliten. För att anmäla dig behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt. Anmäl dig här.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.