Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En bad boy som vill spela utan domare

John McEnroe var domarnas skräck. Nu vill han förnya tennisen – genom att helt slopa sina värsta fiender. …– Fansen skulle älska det! Det skulle bli mycket mer spänning och nerv mellan spelarna om det inte fanns några domare, säger han.

John McEnroe har en lång relation med Stockholm och Sverige – och med svenska tennisspelare. Han damp ner i den svenska huvudstaden 1978 för första gången med kaxig karisma, häpnadsväckande hår, säregen spelstil, beundransvärd bollkänsla och ett helsikes humör. Slutsegern mot Björn Borg i Stockholm Open det året var startskottet för hela hans karriär. Där föddes också den där feberhärliga rivaliteten med vår egen iskalla, uttryckslösa evighetsmaskin Björn Borg. 

Men det starkaste minnet som många svenskar har av John McEnroe på svensk mark är från hösten 1984. I Stockholm Open-matchen mot Anders Järryd blev John McEnroe skogstokig. Han rensade bordet från vattenglas och karaff med sin racket, och myntade den numera klassiska repliken när han råskällde på domaren:
– Answer my question, jerk!

Den glasögonprydde Anders Järryd såg fullkomligt livrädd ut när New York Citys bad boy bara gick på, och Lidköpingskillen tappade sin ledning för att till sist förlora. 
John kommer ihåg:
– Jodå. Och att jag blir påmind om det är ju ett tecken på att jag betyder något, att jag var en rätt okej spelare, trots allt. Jag hade ingen aning om att den svenske kungen satt på läktaren i den där matchen. Om jag vetat det hade jag kanske inte … Eller, nej, det hade nog inte spelat någon roll. Jag var ju bara en ung kille med rätt häftigt temperament. 

Just Anders Järryd, denna svärmorsdrömmarnas dröm, har en speciell plats i John McEnroes inre själsliv. 
– Alltså, jag var seriös som tennisproffs, väldigt seriös. Men Järryd? Herregud, den killen gick ju ut och sprang ett maraton mellan matcherna – bara som träning … 

T-shirtens tryck säger en del om den mångbottnade och musikintresserade John McEnroe när vi träffas i Stockholm. Han är här för att spela Kings of Tennis, den årliga turneringen för grånade gentlemän som var bättre förr. Tröjan är en hyllning till nyligen bortgångne David Bowie och hans alter ego Ziggy Stardust. McEnroe känns lite sådan, som ett mynt med två sidor, som en Dr Jekyll och en Mr Hyde. Å en sidan galen och uppsluppen, å andra sidan eftertänksam och lätt filosofisk. 

Sedan 1997 är han gift med rocksångerskan Patty Smyth, som händelsevis slog igenom i bandet Scandal. Och det tycks som om skandalerna aldrig är särskilt långt borta i John McEnroes värld. 
Hans första fru, barnskådespelaren Tatum O´Neal, har länge brottats med narkotikaproblem. Deras gemensamme son Kevin har arresterats för narkotikainnehav, men uppges sedan ett år tillbaka och efter professionell rehabilitering nu vara helt ren från den typen av preparat.

John McEnroe har trots det ingen förståelse för Maria Sjarapovas dopning som han anser vara rent ut sagt korkad – en stab på 25 medarbetare måste ha koll och kunna slå larm, menar han. 
– Men visst, jag missade själv en regeländring en gång. Det var mot Mikael Pernfors i Australian Open 1990. Plötsligt hade reglerna ändrats så att man blev diskad redan vid tredje varningen och inte som tidigare vid den fjärde, säger han. 
Trots 2–1-ledning i set blev alltså John McEnroe, på grund av sitt uppträdande, diskvalificerad i den där åttondelsfinalen. 



Tennisens värld är en av de där ultrakonservativa som bara pågår utan att någon brukar reagera. John McEnroe återkommer ofta till uttrycket utanför boxen, att man måste tänka och agera utanför den för att kunna utvecklas. För utvecklas, det vill väl alla, liksom? Vad vore meningen med livet annars, typ? 
– Ta bort domarna. Ha en snubbe som sitter i domarstolen, som kontrollerar allt och som meddelar ställningen. Men han ska inte avgöra om bollarna är inne eller ute. Och bort med linjedomarna, mullrar McEnroe, och det är svårt att veta om han menar allvar. 

Han utvecklar:
– Tennisen har möjligheten, spelarna kan utmana tveksamma bollar med hjälp av tekniska hjälpmedel och det kan de göra utan domare – tänk att utmana någon och få rätt! Han fuskade, liksom!!! Då skulle vi kunna få tillbaka intensiteten som finns mellan spelarna, höra vad de säger till varandra och se blickarna ... Fansen skulle älska det, och det är ju för dem vi spelar. Du vet, när man var junior och det inte var några domare och man mötte någon som medvetet fuskade ... Jäklar, vad det brann till då. Det är sådant folk vill se. En tennismatch ska vara en kamp mellan mig och min motståndare, inte med massor av domare inblandade. 

Men John McEnroe tror inte att idén blir verklighet.
– Det är ett väldigt radikalt grepp, men vi skulle väl kunna testa? Fast jag tror inte att någon vågar. Jag tycker också att vi borde införa en klass för spelare över 35 år i de stora tävlingarna. Tänk vad populärt det kan bli! 

Det är inte bara Sverige som har tappat sin glans på 2000-talet. USA har idag inte en enda manlig tennisspelare bland de tio bästa i världen, men John McEnroe är optimistisk.
– Det finns ett stort tomrum bakom de fem bästa – vilka för övrigt bara blir äldre och äldre. Alexander Zverev, Borna Coric, och några riktigt lovande amerikanska spelare – men vi kommer nog aldrig mer att få se en tonåring på topp-tio. En tonåring har inte den fysik som krävs för att slå sig in där, säger han, och fortsätter:

– Djokovic är bättre än någonsin. Federer är 34 år och spelar fortfarande helt fantastisk tennis. En kille som Dimitrov borde ju vara där och utmana, men var är han rankad? 28:a? Han borde vara femma. Det saknas något och han får inte till det. Milos Raonic kan absolut vinna Wimbledon och blåsa alla av banan med sin serve, men han har inte fysik för att hålla i längden. Det finns ett tomrum och det tomrummet kommer bara att bli större – så det gäller att ta för sig. Nu finns chansen! 

Korta fakta...


1984 … 
… var året då John McEnroe var som allra bäst. Hans matchfacit blev 82–3, fortfarande det bästa på touren, och han vann 13 singelturneringar. De tre förlusterna kom mot Ivan Lendl (i Paris), mot indiern Vijay Amitraj (i Cincinatti) – och mot Henrik Sundström i Davis Cup-finalen i Scandinavium!


Björn Borg …
… och John McEnroe hade en alldeles speciell rivalitet – den lugne svensken mot den känslosamme amerikanen. Deras Wimbledonfinaler 1980 och 1981 är två av tennisens mest klassiska matcher (den första räknas allmänt som tennishistoriens bästa match) och det är svårt att säga vem som egentligen var bäst. Facit i inbördes matcher blev också 7–7. 

Magnus Gustafsson …
… fick äran att möta John McEnroe i amerikanens sista singelmatch på ATP-touren. McEnroe hade egentligen slutat spela 1992, men gjorde två år senare plötslig och oväntad comeback i Rotterdam. Det gick inte så bra. Gusten vann med 6–2, 7–6.  

 

Efter …
… tenniskarriären har John McEnroe testat det mesta. Spelat in ett antal reklamfilmer, varit med i vanliga filmer, varit amerikansk Davis Cup-kapten, drivit ett galleri Soho i New York, spelat in skivor med sitt band The Johnny Smyth band, gett ut en självbiografi och varit expertkommentator i tv. Själv påstår han sig vara Commissioner of Tennis, en titel som han har hittat på alldeles själv. 

 


Donald Trump…
… kommer inte att få John McEnroes röst i det amerikanska presidentvalet. Han säger att Trump till och med uttrycker sig buffligare än vad han själv gjorde när han var som värst, och han hoppas istället att få se Hillary Clinton i Vita Huset. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.