I säsongens första match i J20 Superelit gjorde forwarden Elias Andersson mål.
Mot Örebro den 18 september jagade 18-åringen nya fullträffar.
Men jakten fick ett abrupt slut redan i det första bytet.
– Jag tacklade deras spelare på öppen is och han ramlade baklänges. Jag i min tur ramlade på hans skridsko och gled sedan på mina knän en stund innan jag såg att det var blod på isen. När jag såg det öppna såret på min arm förstod jag allvaret, berättar Elias och fortsätter.
– Mellan handsken och armbågsskyddet finns det en ganska stor glipa och där träffades jag av hans skridsko.
En lagkompis var snabbt framme och satte tryck.
– Kort därefter anslöt min tränare och materialare och såg med hjälp av sjukvårdspersonalen i arenan till så att blödningen stoppades. Jag minns att jag försökte röra mina fingrar, men att det gick sådär, berättar Elias Andersson.
Var du vid medvetande hela tiden?
– Ja.
Vilka tankar snurrade i ditt huvud?
– Där och då, menar du? Jag förstod att det var allvarligt, men att läget var under kontroll när dom rullade ut mig från ishallen. Nu så här i efterhand förstår man ju att hjälpen jag fick i första skedet blev väldigt avgörande. Jag hade tur i oturen, och det inser jag mer och mer.
I ambulansen på väg till sjukhuset fick dock Elias Andersson en chock:
– Det var en sköterska som frågade om man skulle sätta upp skadan som amputation eller handledsskada. Men efter en stund förstod jag att hon var praktikant och inte riktigt hade koll på läget.
Om allting går som det ska är mitt mål att spela match igen runt årsskiftet.
På lasarettet i Helsingborg opererades kroppspulsådern med framgång, och senare fick Elias åka vidare till handkirurgen i Malmö där dom fixade till senor och nerver som skadats.
Tre timmar tog operationen som beskrevs som lyckad av läkarna.
– Dom säger att det ser bra ut och inom cirka tre månader ska rörligheten vara tillbaka i fingrarna. Vad gäller känseln måste jag räkna med 6 till 12 månader innan jag är återställd, även om sjukgymnasten som jag får hjälp av inte kan garantera att jag får tillbaka all känsel, berättar Elias, som redan ställt in siktet på comeback.
– Om allting går som det ska är mitt mål att spela match igen runt årsskiftet.
Skadan har inte avskräckt dig med andra ord?
– Nej, absolut inte. Det som hände mig kan hända vem som helst. Det var ren otur. Det kändes så otroligt bra innan det här hände, och jag är fast besluten att komma tillbaka i lika bra form.
Elias Andersson berättar vidare att han kommer använda sig av något slags skydd i framtiden:
– Det diskuteras mycket om halsskydd just nu, men ytan som är mellan handsken och armbågsskyddet är ju helt oskyddad. Det som jag råkade ut för kan hända vem som helst. Jag kommer att ha någon form av skydd där, men exakt hur det ska se ut vet jag inte.
