Användandet av astmamedicin inom längdskidåkningen har hamnat i strålkastarljuset under sommaren och hösten.
Den norske superstjärnan Martin Johnsrud Sundby stängdes av i två månader för dopningsbrott och fråntogs dessutom segrar i världscupen och Tour de Ski sedan det framkommit att han använt astmamedicin på ett otillåtet sätt.
Johnsrud Sundby är diagnostiserad med astma – något som är väldigt vanligt bland skidåkare och simmare. Men även friska norska längdåkare har anonymt berättat att de blivit erbjudna, och i vissa fall tagit, medicin.
Varför då?
Har astmamedicin någon effekt på friska människor?
Prestationsförmågan ökar ej
Enligt lungläkaren Lars Larsson, som tidigare jobbat med det svenska längdlandslaget, är svaret klart.
- Enligt min analys finns det inga vetenskapliga bevis för att prestationsförmågan ökar, säger han fortsätter:
- Uppenbarligen tror många att det har effekt. Det blir lite masspsykos. Tar den som vinner olympiska medaljer, måste jag också ta.
Larsson har, tillsammans med kollegor, gjort flera studier i ämnet. Resultatet är tydligt. Inom uthållighetsidrott hjälper astmamedicinering inte för att förbättra lungkapaciteten. Inom sprintidrotter kan dock astmamediciner ha viss effekt.
- Där finns studier som visar förbättring. Man får större kraft kortsiktigt, man klarar att cykla längre under tio till 15 sekunder, säger Larsson.
Tas i förebyggande syfte
På flera håll runt om i skidvärlden, och även inom andra sporter, har astmamedicin delats ut i förebyggande syfte. Något Lars Larsson inte tror fungerar.
- Jag tror inte det. Det finns inga vetenskapliga studier för att det skulle vara så, säger han.
I skid-VM i Val di Femme 1991 hade över 35 procent av de som slutade topp 15 på de längre distanserna använt astmamedicin.
- Det var många svenska och norska medaljer i Val di Femme. Och vi har mer astma än vad till exempel ryssarna har, säger Larsson.