Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
"Det är effekterna på gräsrotsnivå som bekymrar mig mest nu", skriver Eric Hilmersson. Bild: Bildbyrån

Eric Hilmersson: Effekterna kan bli ödesdigra, och det kan gå snabbt

En EM-sommar utan EM skulle kännas konstigt. Ett OS-år utan OS nästan overkligt. Men det är effekterna på gräsrotsnivå som bekymrar mig mest nu.
För där finns inte – till skillnad från inom Uefa och IOK – några marginaler alls.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det är klart att jag hoppas att både EM och OS blir av, men jag tror att många med mig nu börjar ge upp tanken på några större idrottstävlingar i sommar. Allt tyder på att vi är långt ifrån att ha nått kulmen på smittspridningen och oron och ovissheten tilltar för varje sekund. I det läget känns det ganska osannolikt att kunna planera och genomföra evenemang av den digniteten.

Och det är såklart trist, men i jämförelse med vad som exempelvis händer i det hårt drabbade Italien nu är det svårt att kalla en inställd fotbollsturnering eller OS för en katastrof. Särskilt när man vet att arrangerande Uefa och IOK är magnifikt kapitalstarka organisationer. De klarar detta.

Det otäcka är snarare hur smittan nu får allt tydligare effekter längre ner i hierarkin. Och det är ju där nere, vid gräsets rötter, som grunden för hela idrotten finns. När den påverkas – då skakar inte bara idrotten i sina grundvalar, utan även stora delar av det ansvarstagande, icke vinstdrivande civilsamhälle som ger barn och unga en meningsfull fritid.

Ett konkret exempel: Alla ungdomsföreningar får ett statligt så kallat LOK-stöd baserat på antal utövare och träningstillfällen. När klubb efter klubb nu lägger ungdomsverksamheten helt eller dras med kraftigt minskad närvaro riskerar de pengarna att brinna inne – precis som de kommunala aktivitetsbidragen som är uppbyggda enligt samma modell.

Bara den statliga delen av stödet uppgår för Göteborgs föreningar till nära 26 miljoner kronor. För de flesta ideella föreningar är de intäkterna naturligtvis livsavgörande och frågan är: Kommer de att kompenseras?

Uppdatering: Efter att den här krönikan skrevs har RF meddelat att LOK-stödet kommer att ligga kvar på samma nivå, trots att verksamheter läggs ned. Vad som händer med det kommunala stödet ( i Göteborg omkring 20 miljoner) är dock ännu oklart.

Utöver bidragen försvinner i detta nu dessutom intäkter från de cuper, tävlingar och motionslopp som hårt arbetade föreningar anordnat, men som ställts in. Hit kan även kolossen Göteborgsvarvet räknas – för det är stadens friidrottsklubbar som drabbas hårdast när intäkterna från loppet nu riskerar att gå upp i rök.

Effekterna kan bli ödesdigra, och det kan gå snabbt. Det finns allt som oftast inga marginaler alls när vi talar om idrott på den nivån. Föreningar kan slås ut, gå under, redan nu under våren.

Så när det talas om krispaket och åtgärder i dessa dystra tider är det faktiskt på sin plats att höja ett finger och vädja till regeringen: Glöm inte bort idrottsrörelsen. Varje investerad krona ger mångfalt tillbaka i samhällsnytta, det är bevisat många gånger.

Motsatsen – att låta den svenska idrottsrörelsen åderlåtas – kan däremot bli väldigt dyrt.

PLUS:

Att det finns föreningsmänniskor som kämpar på i den kompakta motvind som nu råder.

MINUS:

Att vi får en sommar i stort sett helt utan idrott är så väldigt dystert.