Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Armand Duplantis vann enkelt sin första tävling på svensk mark 2020.  Bild: CARL SANDIN
Armand Duplantis vann enkelt sin första tävling på svensk mark 2020. Bild: CARL SANDIN

Duplantis satte nytt stadionrekord på Ullevi

Som tioåring slog han världsrekordet för 11-åringar. Tio år senare var Armand Duplantis tillbaka på Ullevi. Den här gången slog han stadionrekordet och klarade 5.94 – bäst i världen i år.
– Det var déjà vu i dag, säger han.

Det var aldrig något snack om saken. Även om första ansatsen fick avbrytas innan Armand Duplantis ens kom fram till stavgropen hoppade världsstjärnan komfortabelt hem segern i sin första tävling på svensk mark i år.

5.50 klarade han enkelt. 5.60 var inte heller några problem. 5.70 gav visserligen en rivning på vägen, men klarades även det sedan utan någon större ansträngning vad det verkade. Medtävlarna trillade av en efter en.

Snart hade han själv kontroll över höjningsschemat. Ribban gick från 5.70 till 5.85. Det flög han över på första försöket. Han närmade sig världsårsbästat 5.90. Han närmade sig banrekordet 5.93, som sattes av fransmannen Romain Mesnil samma år som ”Mondo” föddes, 1999.

Det mest intressanta under tävlingen var hur högt han skulle lägga upp ribban. Han valde att satsa på banrekordet – inte det första rekord han satt på Ullevis banor. Redan 2010 var Armand Duplantis här. Då slog han som tioåring Melker Svärd Jacobssons inofficiella världsrekord för 11-åringar.

– Jag minns mycket av den tävlingen. Jag och Melker har pratat om det många gånger men han agerar som han inte minns det. Jag var en kaxig liten då så jag minns att jag sa någonting till honom efter tävlingen. Det var déjà vu i dag, säger han.

LÄS MER: Om en ribba klaras på Ullevi, men ingen ser på, klaras ribban då?

Han är tillsammans med Sergej Bubka den bäste stavhopparen som satt ner en stav och kalkat ett par nävar på Ullevi. Frågan var om han också officiellt skulle ha det bästa resultatet?

Klarade i tredje försöket

På första försöket blev han det inte. Andra försöket kom närmare. Det tredje försöket blev ännu bättre. 5.94 klarades och en näve knöts. Han blev officiellt den bäste hoppare som beträtt Ullevis banor.

– Det är häftigt när du ser tillbaka och tänker på hur långt jag har kommit. Jag blir aldrig nöjd med saker men det är mycket som är annorlunda mot hur det var när jag var tio, säger han.

Att han klarade världsårsbästat och stadionrekordet hade han själv inte trott någon timme tidigare när benen kändes tunga och inget stämde på inhoppningen.

– Jag klarade 5.40 på uppvärmningen och bestämde mig för att springa med 16-stegs ansats i dag. Så här högt har jag inte hoppat med så kort ansats innan, så det är personligt rekord på ett sätt. Det är inte världsrekordet jag vill ha men det är någon form av rekord, säger han.

Nu gick turen från stadionrekord till sexmetersmarkeringen. Sex meter klarades inte denna gång – men tävlingen i Göteborg vittnade om att formen från inomhussäsongen inte är långt borta.

Det är ett styrkebesked med tanke på hur märklig våren har varit för Armand Duplantis.

Flera veckor nästan helt utan möjlighet att träna på anläggning har följts av en månad med Sverige och Uppsala som bas.

– Ena sekunden står du på världstoppen och vill ha OS på en gång så att du kan ta hem det. Nästa sekund kändes det som allt var inställt och att det inte fanns någonting att sikta på. Som idrottare har det varit svårt att hitta motivationen, säger han.

– Jag tror jag hade hoppat mycket högre om det hade varit publik i dag. Jag vill gärna satsa på världsrekord igen men jag är inte i den formen nu.

För första gången i livet har Armand Duplantis inte ett mål i sikte. En höjd eller ett mästerskap att klara. Det påverkar honom.

– Jag vet inte vad jag söker nu. Jag och mina föräldrar behöver bestämma ett mål för mig. Det här är första gången jag inte vet vad jag vill få ut av en säsong för jag vet inte vad den här säsongen är. Jag ville bara att den här tävlingen skulle bli av och att jag kunde vara med. Det är ett märkligt sätt för mig att tänka. Men livet har märkliga vändningar i bland, säger han.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.