Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Greg Duplantis, Armand Duplantis and Helena Duplantis poserar med den svenska flaggan. Bild: JOEL MARKLUND
Greg Duplantis, Armand Duplantis and Helena Duplantis poserar med den svenska flaggan. Bild: JOEL MARKLUND

Duplantis om familjen: ”Utan dem är jag ingenting”

De har varit med sedan hans första steg och hopp. Efter sin första olympiska medalj valde Armand Duplantis att lyfta fram den uppoffring som föräldrarna Helena och Greg gjort för honom.
– Utan dem är jag ingenting. Jag hade inte varit här i dag annars, säger ”Mondo” med skakig röst.

Enligt Armand Duplantis egna ord så har han haft OS-guld och världsrekord i sikte så länge som han kunnat forma tankar.

Då var det inte heller konstigt att han under presskonferensen efter guldet ägnade en stund åt att hylla föräldrarna Helena och Greg Duplantis, som båda fanns på plats i publiken på Olympiastadion i Tokyo.

– Det är inte alltid som vi kan få det att fungera – att båda två är på plats. Det kändes mer rätt…

21-åringen fortsatte med skakig röst.

– Utan dem är jag ingenting. Jag hade inte varit här i dag annars. Dessa ögonblick får dig att inse uppoffringarna som de gjort för mig. Från dess att jag som liten sa att jag ville bli den bästa stavhopparen någonsin så har de gjort allt i sin makt för att hjälpa mig.

LÄS MER: Konkurrentens hyllning: Tur att vi har "Mondo"

Berättar om uppväxten

Med en pappa som själv hoppade så högt som 5,80, och en mamma som varit sjukampare, så var det inte heller så konstigt att det undrades varifrån tävlingsinstinkten kom från.

Svaret på den frågan läses bäst utan att översätta ”Mondos” engelska.

– I guess it’s my father. My mother is a little more lagom, sade han och möttes av skratt från den svenska mediekåren.

Sedan fortsatte guldmedaljören med att berätta om uppväxten i Duplantis-hushållet.

– Det är nog från pappas sida. Han var mycket mer sådan. Sedan växte jag upp med två äldre bröder som alltid var speciella. De såg ut att vara bra på allt och bättre än mig. Så jag växte upp i en tävlingsinriktad omgivning där jag alltid ville vinna.

LÄS MER: Kärleksförklaringen till Desiré: ”Saknar henne något galet”

”Så länge som jag hoppar högt och har roligt”

Så snart som den siste finalmotståndaren Chris Nilsen rev sitt sista försök på 6,02 så sprang Armand Duplantis bort mot läktaren där föräldrarna och hans team befann sig.

Men vad det var som sades i stundens eufori kunde han inte riktigt komma ihåg efteråt.

– Jag minns inte ens. Vi skrek, det slängdes nog in ett och annat “jag älskar dig” där.

Den som oroar sig över motivationen hos en 21-åring som nyss tagit guld på sitt första OS kan andas ut. Enligt mamma Helena så ska ”Mondo” redan ha börjat prata om OS 2036, alltså fyra spel bort.

LÄS MER: Helena Duplantis: En dubbelhärlig känsla

Ord som den ständigt leende världsmästaren tog lätt på.

– Vi är tillsammans dygnet runt så jag snackar skit ibland. Just nu kan jag inte ens tänka på vad jag ska göra imorgon. Det är bara att chilla och njuta av det i en vecka eller så.

Det gick aldrig att få något klart svar kring hur många spel han kan tänka sig ställa upp. I nuläget tycks strategin vara att bara fortsätta.

– Så länge som jag hoppar högt och har roligt, säger Armand Duplantis.

LÄS MER: Mormors guldfirande: "Ska ta lite champagne"

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.