Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Jacob Une Larsson och Djurgården firar det första av tre mål som man gjorde mot Malmö FF i finalen av Svenska Cupen.

Djurgården körde över MFF i cupfinalen

Özcan Melkemichel bad supportrarna om ursäkt efter fiaskot mot Brommapojkarna i söndags. Fyra dagar senare firade han sin första titel med Djurgården – och var förstås överlycklig efter 3–0 i cupfinalen mot Malmö FF.

Det svänger snabbt. I söndags var han genuint orolig efter den klart undermåliga 0–1-förlusten på Grimsta, den tredje raka i allsvenskan. Då insåg han snabbt att det krävdes nya grepp för att förbereda truppen till cupfinalen.

- Jag har haft många individuella samtal. Nästan med alla. Vi har pratat mycket om att visa mod, att våga, att inte vara ängslig.

Spelarna tog honom på orden – och körde över ett Malmö FF där inte mycket stämmer just nu.

- Jag tycker att alla reagerar på ett fantastiskt bra sätt. Vi tar oss an matchen med aggressivitet, vi har mod i anfallsspelet, är kompakta både högt som lågt. I dag gick det inte att göra mål på oss.

- Det är en mycket välförtjänt seger och jag är glad över att alla supportrar och hela Djurgårdsfamiljen att de får den här titeln, säger Melkemichel.

Une Larsson visade vägen

Guldmakarna heter Jacob Une Larsson, Kerim Mrabti och Jonathan Ring, men det var kollektivet Djurgården som tog sig samman efter tre raka allsvenska förluster och levererade en gemensam toppinsats när det verkligen gällde som mest.

Djurgården var rörligare, hungrigare, tydligare och mer bestämda i sitt spel och vann duellerna i större omfattning.

Då vinner man matcher, då vinner man cupfinaler.

Une Larsson, för dagen vänsterback, visade vägen till klubbens första titel på 13 år när han stötte in 1–0 från nära håll vid en hörna där Malmöförsvaret lade fokus på att stoppa Jonas Olsson. Han skulle ha gjort ett till och punkterat den intensiva och fysiska finalen redan före paus. Men då lyfte han bollen över ribban från nära håll.

- Jag fick inte riktigt ned bollen. Där ska det vara mål, säger han.

Safari gick sönder

Innan dess hade Djurgården producerat tillräckligt för att få ned MFF i en rejäl brygga. Marcus Danielsons nick tätt över var bara ett av några farliga tillbud som sysselsatte Dahlin och MFF-försvaret.

Inte blir det lättare att få ordning på torpet när spelare går sönder redan i matchinledningen. Vänsterbacksveteranen Behrang Safari vred sig i plågor och tvingades lämna över till Egzon Binaku redan efter en knapp kvart.

Hungrigare och tydligare

Omedelbart i andra halvlek kom den retroaktiva utdelningen för övertaget under de första 45 minuterna. Pyroteknikinfernot lade en tjock rökridå över arenan och kanske var det därför MFF-försvaret inte såg Kerim Mrabti röra sig mot bortre stolpen på Felix Beijmos inspel från högerkanten.

- Jag vet inte hur målet riktigt går till, men jag ser att det finns en yta, jag går emellan och trycker in den. Då blev de (Malmö) lite ur balans precis efter halvlekspausen, säger målskytten Mrabti till C More.

MFF slängde fram vad man hade – och det är inte tillräckligt just nu – i ren desperation. Chansen att ta klubben 15:e cuptitel, den första på 29 år, var aldrig nära. Den var obefintlig efter Jonathan Rings 3–0 med tio minuter kvar.

I slutet vräkte delar av Malmös klack in bengaler och domaren Bojan Pandzic fick tillfälligt kalla spelarna av planen medan vakter och polis återställde ordningen.

När den försenade slutsignalen gick så stormade i sin tur Djurgårdssupportrar planen.

- Det var 13 år sedan Djurgården vann en titel. För oss spelare att vara delaktiga i det och få stödet. Det är otroligt, säger Mrabti till C More, omringad av instormande publik på innerplan.