Jag var ju ganska hård mot de svenska herrarna i min förra krönika. Helt enkelt för att de inte presterat så bra som man kan förvänta sig de senaste åren. Men i sprintstafetten tror jag faktiskt att de har en utmärkt möjlighet att täppa till truten på mig.
För tävlingsformen skiljer sig från alla andra på så sätt att det är mer av intervallträning än en ren sprint. Varje åkare kör ju tre sträckor var, med kort vila mellan varje. Det tror jag passar Marcus Hellner utmärkt, han har både motorn och explosiviteten som krävs – och det är såklart därför Grip väljer att satsa på honom här. Dessutom är han, precis som Kalla, en riktig lagåkare som ofta höjer sig i stafetter.
Och detsamma gäller Calle Halfvarsson. Han må ha haft det tufft att matcha omöjlige Northug på sistasträckorna genom åren, men han brukar aldrig falla igenom när det vankas lagtävling. Och i sina bästa stunder är Halfvarsson blixtrande snabb, man får inte glömma det. Låt oss hoppas att det här blir en sådan stund.
För i så fall är ”Hellan och Halfvan” utan tvekan ett lag för medaljerna. Och jag skulle verkligen unna dem en framgång efter det klena utfallet så här långt.
Några som kanske inte är i lika skriande behov av framgång är Stina Nilsson och Charlotte Kalla. De två har redan fått till varsin fullträff med sina oerhörda guldlopp, och jag tror inte de var särskilt besvikna över att det ”bara” blev silver i distansstafetten.
Men att Nilsson och Kalla nu, äntligen, får chansen att bilda sprintlag är såklart hur häftigt som helst. Med den form de visat upp i OS, och med det självförtroende som de båda utstrålar känns ingenting omöjligt. Enda problemet är såklart att Norge, ständigt detta Norge, också kommer till start med ett Dream Team: Marit Björgen och Maiken Caspersen Falla utgör tuffast tänkbara motstånd.
Allt tyder alltså på att det blir ännu en norsk-svensk uppgörelse, men till skillnad från i distansstafetten tror jag faktiskt att det blir Blågult högst upp på pallen den här gången.
Det skulle i så fall innebära Kallas fjärde OS-guld i karriären. Och den nionde OS-medaljen. Därmed passerar hon Gert Fredriksson (som dock har fler guld, sex stycken) och kliver upp på delad första plats genom alla tider med Sixten Jernberg och Alfred Swahn (lerduveskytte).
Och då har hon ändå en jättechans till medalj kvar i tremilen.
Så det är bara att bänka sig därhemma. Kalla skriver idrottshistoria här i Pyeongchang.
PLUS:
Jag har hårtork på hotellrummet. Om man trär en nytvättad strumpa över den så har man en torr strumpa på två minuter. Life hack.
MINUS:
Det tog bom stopp för de svenska skidskyttarna. Oerhört tungt för Mona Brorsson – men skönt att de verkar vara ett lag där man hjälper varandra på riktigt.
