Coronavirusets ökade spridning i Sverige fick under onsdagen Folkhälsomyndigheten att agera och lämna förslaget att förbjuda alla sammankomster och evenemang med mer än 500 personer.
Något regeringen kort därefter ställde sig bakom.
På flera håll har idrotts-Sverige visat att man tänker följa rekommendationerna, och ta ansvar.
Helgens matcher i fotbollens Svenska cupen spelas utan publik, det samma gäller SHL:s slutomgång. Det är bara några – av flera – exempel.
Under torsdagen fattade också svenska handbollsförbundet och ligaorganisationen svensk elithandboll att slutomgångarna i grundserien av SHE, Handbollsligan, herr- och damallsvenskan från och med fredagen ska spelas utan publik samtidigt som slutspelet skjuts upp till april.
So far, so good.
Det jag däremot inte kan låta bli att reagera på är det som hände bland flera av landets elithandbollsklubbar (HK Malmö, Ystads IF, Alingsås HK, H65 Höör, för att nämna några) efter onsdagens evenemangsbesked.
I väntan på ett besked om hur handbollen skulle förhålla sig till evenemangsstoppet började ett antal föreningar marknadsföra sina kommande hemmamatcher som event med publik – men dit bara 499 personer (inklusive spelare, domare och funktionärer) fick komma. Föreningar som i många fall vanligtvis har ganska många fler åskådare än så på sina matcher.
Det är naturligtvis inget fel i sak, för förbudet gäller bara sammankomster med över 500 personer, men vad sänder det för signaler? Jag har svårt att se att Folkhälsomyndighetens hemställan var en tydlig uppmuntran om att "Fortsätt ha era evenemang om ni är 499 personer på plats – bara ni inte är fler än 500".
Gissningsvis var det snarare för att en gräns måste dras någonstans. Men det är bara en spekulation.
Oavsett vilket fattar jag naturligtvis att det här är en historia som för väldigt många elitföreningar kan komma att bli otroligt kostsam. Matchintäkter innebär avsevärda skillnader för hur många klubbars verksamheter kan bedrivas, och i flera fall till och med om de överhuvudtaget kan existera. Så sett förstår jag de här handbollsklubbarna som, innan ligans och förbundets beslut fattades, tryckte ut i sina kanaler att det max fick vara 499 personer i arenan vid nästa hemmamatch.
Jag kan också till viss del förstå den frustration som bubblar här och var i idrotts-Sverige om att sportevenemang måste ställas in eller reduceras i kapacitet samtidigt som kollektivtrafiken i våra stora städer fortsätter löpa på som vanligt. Det finns en poäng. Men ändå inte. Kollektivtrafiken är ett måste för väldigt många även i dessa tider – det är inte idrottsevenemang med publik. Dessutom är förbudet också ett sätt att få folk att stanna hemma och därmed inte använda sig av kollektivtrafik eller liknande.
Vad jag däremot inte begriper är varför klubbarna dels inte avvaktade förbundets och ligans beslut i frågan innan de började agera men också varför de inte vill ta ansvar för vårt samhälle och våra invånare. För det som de sysslade med (även om ett par av tidigare nämnda klubbar ändrade sin hållning redan innan huvudorganisationen meddelade att det skulle bli spel utan publik, heder till Alingsås HK här) var att inte ta till sig budskapet och i stället agera både egoistiskt och korkat.
