Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Jakob Ankersen, Sören Rieks, Gustav Svensson och Haitam Aleesami deppar över andraplatsen i allsvenskan 2015, en nivå som i dag är avlägsen för IFK Göteborg och övriga allianslag i staden.
Jakob Ankersen, Sören Rieks, Gustav Svensson och Haitam Aleesami deppar över andraplatsen i allsvenskan 2015, en nivå som i dag är avlägsen för IFK Göteborg och övriga allianslag i staden.

Mattias Balkander: Det går inte att förändra ett DNA

Älska ert DNA och försök inte att byta ut det. Där har ni huvudförklaringen till IFK Göteborgs nuvarande kräftgång. Övriga alliansklubbar famlar i spåren av ambitiösa missbedömningar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Utanför viner höstvindar, coranapandemin vägrar släppa greppet samtidigt som eftermiddagsmörkret sänker sig. Det är med den fonden jag sliter med uppdraget att svara på frågan ”vad har hänt med Göteborgs alliansklubbar?” Årets insatser är de sammantaget sämsta sedan allsvenska starten 1924/25. Det smärtar att konstatera och gör lika ont att skriva. Icke desto mindre är det sant.

Det är inget fel på ambitionerna. Öis och Gais vill upp i seriesystemet, IFK önskar tillhöra Sverigetoppen. Förklaringarna till varför så inte har skett hittar vi i historien.

LÄS MER: Så blev Öis Sveriges bästa fotbollslag – besegrade IFK i SM-final

I Öis fall går mycket fortfarande att hänskjuta till den konkurs som 2011 tvingade klubben till omstart i division 1 och sedan dess ytterst lite påminner om den sambafotboll Erik Hamrén basade över i början av 2000-talet. Kalla det gärna för hybris, men när intäkter inte står i proportion till kostnadsbild brukar även de stoltaste av målsättningar till slut braka samman. Så även här. Efter att under några år i början av seklet ha talat om SM-guld handlar samtalsämnena i rödblå kretsar numer om att som en av 32 klubbar hänga kvar i elitfotbollen.

Jättar i skuggan av sitt förflutna

Gais intecknade under den framgångsrika Wanderson-eran för ett tiotal år sedan stora delar av sin säljbara fotbollstrupp och lutade förhoppningarna mot allmosor från enstaka storsponsorer och gåvor från redan frälsta. Inte heller det visade sig vara en framkomlig väg. Det ledde till lånade spelare, kortare kontrakt och lägre kvalitet.

LÄS MER: Skarpa kritiken mot Gais: ”Beklämmande att en elitklubb beter sig så”

Dessa göteborgska fotbollsjättar lever båda i skuggan av sitt förflutna och brottas med oförmågan att göra verklighet av välkända nyckelord som långsiktighet och uthållighet.

Ibland fungerar det någorlunda, andra gånger inte alls.

Tidsperioden utanför högsta serien vittnar om svårigheten i uppdraget. Det räcker inte med visioner, engagemang, sportsliga strategier och ”bra folk” för att lyckas.

I fallet med IFK Göteborg är situationen mer komplex och svårare att analysera. Av tusen sanningar har jag fastnat för följande: IFK Göteborgs sportsliga missräkning de fem senaste säsongerna utgår från bristande ledarskap, misslyckade rekryteringsprocesser och sargat självförtroende. För så här är det: DNA går aldrig att byta ut. Förstå betydelsen av en identitet, fila på den, men irra inte bort er i jämförelser med andra.

Redan en parentes i klubbens historia

Det resultatmässiga moraset sedan 2018 handlar om förändrad kravprofil, där det självklara i att vinna nästa match har ersatts av en förhoppning om att vinna sedan, längre fram, en annan gång.

För det odiskutabelt viktigaste i elitfotbollen är en sak: Att vinna matcher.

När IFK Göteborg våren 2017 bestämde sig för att stöpa om bilden av sig själva, med en ung ny tränare som skulle stå för något nytt, hamnade fokus på annat än att just vinna fotbollsmatcher. Med facit i hand var det mest fina ord och visioner.

LÄS MER: ”Minst 50 procent av spelarna ska komma från akademin”

IFK Göteborg tillhörde mellan 2013 och 2016 Sveriges främsta fotbollslag. Det flöt på, men bedömdes ändå inte räcka. Tron på att det krävdes fundamentala förändringar blev misstaget som redan nu går att betrakta som en parentes.

I en lokal jämförelse tänker jag på varför Frölunda HC, Göteborg FC och BK Häcken har lyckats. Här återkommer ord som kontinuitet, rollacceptans och tydliga kärnvärden. Ett tydligt DNA.

Tjänar ingenting till

Det är okej med mellanår, misslyckade värvningar och svidande förluster. Det måste samtidigt finnas mod och självförtroende nog att parera dessa och hålla fast vid en linje.

Avslutningsvis: Personer kommer och går. Alla med varierande förmåga att omsätta ord till handling. Här skulle jag kunna peka på enskilda beslut och personliga egenskaper. Det tjänar inget till. Endast respekten för de grundläggande värdena kan föra verksamheten framåt.

LÄS MER: Blåvittförsvararen smittade av covid-19