Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jakob Johansson. Bild: SIMON HASTEGÅRD

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Det finns större värden än att bli bäst i världen

Idrotten skiljer sig inte från livet i stort. Vi har alla våra sidor. Hur får vi fram de bästa? Vilka är våra egentliga talanger?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

På GP har vi under veckan i en rad artiklar och med flera olika infallsvinklar under rubriken Idrottens löften belyst begreppet talang.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag skulle säga att få begrepp innehåller mer laddning eller väcker mer känslor än just talang.

Ingenstans inom idrotten går åsikterna heller tydligare isär.

Vem är talang? Vem är det inte? Hur länge är man det? Och hur nås nästa nivå?

Här finns även ett ekonomiskt perspektiv som inte ska underskattas.

I en hårt uppskruvad elitidrott är föreningsknepet att finna tidigt och sälja dyrt.

För att avgränsa är utgångspunkten för hela diskussionen att bli bäst. Hur skapas landslagsspelare? Hur formas världsmästare? Hur byggs lag?

Bra kompis och sunda värderingar

Det finns såklart även andra värden, ibland större än så, som att skapa goda samhällsmedborgare, lokal samhörighet och social tillhörighet.

Att bli en bra kompis med sunda värderingar är i de flesta sammanhang större än allt.

Jag tänker i den här texten inte göra anspråk på att slå fast vad en talang är eller ens hur vägen därifrån till framgångsrik elitidrottare snabbast nås, men som journalist och skribent känner jag mig medskyldig till baksidorna.

Som representant för media är det bara att erkänna att vi ibland går bort oss. Att profilera och lyfta fram innebär samtidigt motsatsen. De utpekade känner press, de bortglömda sig inte sedda. Balansgången är svår.

Å andra sidan handlar resan från ung idrottare till konkurrenskraftig senior om att lära och skapa erfarenheter. Inte sällan sitter det i huvudet. Den mentala aspekten är stor. Tänk rätt och nå långt. Det ska läggas till träningsflit, fysiska förutsättningar, social tillhörighet, ledarskap och träningsmiljö.

Hängde i, jobbade på och gav aldrig upp

Vilka blir bäst? Hur är vägen dit?

Att döma av de berättelser vi har kunnat rapportera om i veckan är svaret och facit både enkelt och omöjligt att ge. Passformen varierar.

16-årige Nina Koppang är ett exempel på att det går att bli duktig i fler än en sport och är landslagsmässig i både handboll (Sävehof) och fotboll (Göteborg FC). Det finns fler. Kärra HF spottar ur sig talanger och har på Hisingen blivit en plantskola för framtida elitspelare i handboll genom en bred bas. Väldigt långt ifrån tidig selektering. Frölunda utnyttjar sin regionala dominans genom att skapa starka band till lokala föreningar, låta spelarna stanna kvar något längre i sina moderklubbar något längre och erbjuda många instruktörer.

Roger Gustafsson i IFK Göteborg menar att talang är att ha talangen att träna, förstå betydelsen av att repetera och att man är talang så länge man vill bli bra.

Personligen tror jag att fler bör kunna hålla på och satsa längre.

Och jag tänker ofta på hur Jakob Johansson gick från ung talang och bänkad "föredetting" till ordinarie allsvensk, senare utlandsproffs och numer ordinarie landslagsman.

Han har hängt i, jobbat på och aldrig gett upp.

Vi är alla olika, men drömmarna ofta de samma.

När vi har insett det blir det enklare att få dem uppfyllda. På vårt eget vis.

Plus:

Eftersom mycket sitter i huvudet är det bara att fortsätta tro på sig själv. Det är talang för mig.

Minus:

Det får aldrig bli fult att vara duktig och mycket intresserad, men tidig toppning och efterföljande utslagning bör vid det här laget tillhöra det förflutna.