Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"För mig är det en ickefråga. Damerna ska ha vad herrarna får", skriver GP:s Mattias Balkander. Bild: Bildbyrån

Det är, som man skriver, för bövelen 2019

Sverige har i många stycken varit ett föregångsland. Särskilt i frågor som rör jämställdhet. Nu handlar det dessvärre om att undvika efterkälken – och rädda ett skinn.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

För mig är det en ickefråga. Damerna ska ha vad herrarna får. Och ska pengarna tas från en begränsad påse ska den viktas lika.

Det är, som man brukar skriva, för bövelen 2019.

LÄS MER: "Visar att damerna är lika viktiga som herrarna"

Under onsdagen presenterade Finland sitt nya landslagsavtal.

Ett historiskt landslagsavtal där mittbacken Joona Toivio i GP vittnar om en ersättningssänkning för de finska herrarna på åtminstone 25 procent.

Om det kan man tycka vad man vill, men utgångspunkten är solidaritet och landslagsspelares lika värden.

I Finland gör man längre inte skillnad på män och kvinnor när landslagsspelare ersätts för fotbollsuppdrag i nationens tjänst.

Hoppas slippa skämskudden

Så borde det vara i Sverige också.

Efter sommarens VM-succé anmälde kriminologen Nina Rung Svenska Fotbollförbundet till Diskrimineringsombudsmannen, DO, för att få klarhet i ersättningsnivåerna.

Kring detta väntas svar komma inom en vecka.

Dessvärre finns risken att det som av SvFF bedömts vara ett rättvist avtalsupplägg visar på graverande skillnader mellan vad herrlandslaget och damlandslaget får.

Det går i alla fall inte att utesluta.

Jag hoppas att vi slipper ta fram den skämskudden.

Ett argument som ofta framkommer är landslagens olika marknadsmässiga värde.

Säg så här: Om inte Sveriges rikaste nationsförbund orkar bidra till att utjämna skillnaderna mellan könen, vem ska då göra det?

SvFF har råd, herrspelarna har råd – och för många av damspelarna är nivån betydelsefull för privatekonomin.

LÄS MER: Avtalen blir offentliga: "Kan inte mörka nu"

Oavsett vad som framkommer när avtalen via DO-anmälningen blir offentliga finns knappast längre den herrspelare som på riktigt anser sig vara värd mer än en damkollega.

Störst ansvar vilar på förhandlingsparten, i de här fallen generalsekreterare, landslagschefer och förbundsordföranden.

Ingen populism

Det är från dem signalerna och viljan måste komma.

Resten löser sig av sig självt. Var så säkra.

I sammanhanget bör poängteras att situationen i Sverige är långt ifrån värst.

Det börjar uppifrån. Både Fifa och Uefa kan göra mer och bidra på resan mot en mer jämställd landslagsverksamhet.

Det är inte populism, det är en självklarhet.

Plus:

Finlands sak är vår. Landslagsspel ska ge samma peng oavsett kön. Precis som i vårt östra grannland.

Minus:

Jag är rädd att argumenten från de ansvariga kommer att framstå som tomma ord.