Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Bildbyrån

Mattias Balkander: Det är möjligt att Isak ska in redan nu

Jag tror mig, efter att ha sett ett EM-klart Sverige göra 3-0 på Färöarna, redan ha listat ut Janne Anderssons startelva i sommar. Det är dags för nästa steg nu.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I Ryssland visade Janne Andersson att han är kapabel att skapa och mönstra lag som inte bara når utan även kan prestera i mästerskap. Receptet för två år sedan var beprövat. Bygg runt spelidé, inte enskilda spelare, men ge förtroende och lita på de utvalda.

Det är föga troligt att den svenske förbundskaptenen ämnar ändra särskilt mycket i tankesätt fram till sommarens EM-slutspel.

Varför skulle han? De spelmässiga grunderna sitter, de individuella relationerna är på plats.

Nästa utmaning blir istället att redan nu fundera kring hur nästa steg ska tas.

Sverige har sedan kvartsfinalen i Portugal 2004 inte passerat gruppspelsnivå i EM trots tre försök och med Zlatan Ibrahimovic som given förgrundsfigur.

Om vi ska vara helt ärliga kändes det inte riktigt nära i vare sig Österrike/Schweiz 2008, Polen/Ukraina 2016 eller Frankrike 2016.

Inte för mycket gas, aldrig för lite broms

Framgångsfaktorn i Portugal var dels en solid försvarsorganisation, men framför allt att vi den gången mönstrade vårt profilstarkaste landslag någonsin.

Henrik Larsson blommade, Fredrik Ljungberg blommade och Zlatan Ibrahimovic kryddade ett lag som även bestod av Anders Svensson, Olof Mellberg, Tobias Linderoth och Andreas Isaksson.

Lars Lagerbäck och Tommy Söderbergs spetsförmåga var balansen. Inte för mycket gas, aldrig för lite broms. Ibland mötte det kritik, men duon tummade aldrig på kärnan.

Samma sak gäller för Janne Andersson och Peter Wettergren de närmaste månaderna när en vinterturné ska blandas med matchbevakning och landslagssamling i mars.

De kommer inte heller tumma på kärnan.

Sedan ska besluten fattas.

Min startelva i EM-premiären

Vilka ska med ut i Europa?

Testet mot Färöarna var viktigt, men inte avgörande. Startelvor i mästerskap påverkas ibland av motstånd, oftast av egen spelidé och utan att ha doktorerat i ämnet tänker jag att premiärelvan i juni bör kunna ha följande utseende: Robin Olsen – Mikael Lustig, Victor Nilsson Lindelöf, Andreas Granqvist, Ludwig Augustinsson – Viktor Claesson, Albin Ekdal, Kristoffer Olsson, Emil Forsberg – Marcus Berg, Robin Quaison.

Saknar ni överraskningar? Vill ni ha in fler framtidsspelare? Vill ni peta Marcus Berg och Andreas Granqvist?

Varför då? säger jag.

Som vanligt kommer skickliga spelare lämnas hemma och det är faktiskt möjligt, vis av historien, att en spelare som Alexander Isak ska in redan nu.

Samtidigt handlar det om att växa in i turneringen.

I öppningsmatcher har rutin och erfarenhet därför extra betydelse.

Alexander Isaks och Dejan Kulusevskis tid kommer.

Plus:

Ingen föll ur ramen, möjligen med undantag av Muamer Tankovic. Alexander Isak har en mycket hög högstanivå, Dejan Kulusevski och John Guidetti gjorde inspirerade inhopp. Här finns potential, saker att bygga vidare på. Tack för det.

Minus:

Ett mål i första, två i andra. Det är, om vi ska vara helt ärliga, det enda värt att rapportera om från den här matchen. Det blir lätt så när nästan inget står på spel.