Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Bildbyrån & GP
Bild: Bildbyrån & GP

Eric Hilmersson: ”Det är bara genuint dåligt omdöme”

Att barn och unga fortsätter att röra på sig är viktigt. Det har alla, inklusive folkhälsomyndigheten, varit överens om från start.
Men är det viktigt att barn och ledare i tusental åker till Göteborg för att spela Gais Open?
Nej. Det är bara genuint dåligt omdöme.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ingen har väl missat att smittspridningen tagit fart igen efter några lugnare sommarmånader. Och när det drabbar samhället så drabbar det såklart även idrotten. Nyligen avslöjades att elitserielaget Linköpings HC hade ett 20-tal coronafall i truppen, och så sent som i dag tvingades Önnereds HK ställa in en match efter flera smittade spelare i laget. Exemplen är många fler eftersom det bevisligen är väldigt svårt att bedriva idrott utan att öka risken för att coronaviruset sprider sig mellan deltagare.

Ändå har myndigheterna från start varit tydliga med att man ser ett stort värde – inte minst ur folkhälsoperspektiv – i att ungdomsidrotten får pågå även under pandemin. Sålunda har det svenska föreningslivet kämpat tappert med att hålla barnen i rörelse trots alla restriktioner som varit sedan i våras.

En nog så viktig insats som ska applåderas.

Svårt att begripa

Men så har vi det här med cuper och turneringar. Arrangemang där mängden människor plötsligt blir väldigt mycket större, och där resor mellan olika regioner eller rentav länder krävs. Där har hela tiden budskapet från folkhälsomyndigheten varit: ”Skjut upp det”. Det är därför som Gothia cup, Partille cup, Världsungdomsspelen och Basketfestivalen inte blivit av i år. Och det var av samma anledning som det i går meddelades att även Gothia cups innebandyturnering ställs in.

– Folkhälsomyndigheten har framfört att de just nu ser det som olämpligt att genomföra större cuper där ett stort antal lag från olika regioner samlas, både på grund av risken för ökad smittspridning och för belastning av sjukvården i regionen, sa turneringsledaren Lena Rönnefors då.

Ett logiskt beslut, såklart. Närmast självklart.

Men Gais tänker uppenbarligen annorlunda. Och det är minst sagt svårt att begripa varför.

Gais Open är en stor cup med 120 lag anmälda. Det betyder flera tusen deltagare från olika delar av landet – inklusive Stockholm och Skåne, där covid-19-läget just nu är mycket allvarligt. Gais menar själva att man vidtagit åtgärder för att undvika smittspridning, och det har de såklart. Men om inte smittskyddsexperterna tycker att ett sådant här arrangemang är en bra idé – då är det inte det.

Punkt slut.

Går inte att feltolka

Smittskyddsläkare Leif Dotevall är väldigt tydlig när han säger att ”i nuvarande smittläge så kan en sån här turnering innebära ökad smittorisk. En del idrottsaktivitet måste fortgå, men större arrangemang innebär nu en så hög risk att de bör undvikas.”

Det går inte att feltolka. Det är i det närmaste en vädjan om att stoppa turneringen.

Ändå tänker alltså Gais genomföra den.

Det är faktiskt skamligt.

Att det skulle handla om folkhälsa eller barnens rätt till rörelse kan vi utesluta. De här ungarna kan såklart spela hur mycket fotboll de vill i helgen, det är bara att kasta ut en boll i Spånga, Bromölla eller var de nu råkar bo, och köra. Det finns ingen som helst anledning att vallfärda i tusental till Göteborg för det. För Gais Open är såklart inte viktigt. Det är en kul grej, en bonus för fotbollsspelande barn som gärna vill avsluta säsongen med att komma till Göteborg, få nya kompisar, och mäta sina krafter med lag från andra delar av landet. Att de skulle behöva stanna hemma detta pandemi-år är tråkigt, men i sammanhanget ett lyxproblem.

Så varför gör Gais detta? Den enda kvarvarande förklaringen är att man inte anser sig ha råd att ställa in. Och det är klart att det skulle bli dyrt för den redan ekonomiskt pressade klubben – men då får man helt enkelt ansöka om få ta del av det statliga stöd på 1,5 miljarder som är tänkt att gå till att täcka just sådana här förluster.

Man kan inte bara blunda och köra. Man kan inte chansa. Inte när motståndaren är ett virus som kostat närmare 6 000 svenskar livet.