Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Dennis Andersson lämnar Gothia cup efter 40 år

I 40 år har Dennis Andersson varit Gothia cups och Gothia cup varit Dennis Anderssons. Nu lämnar cupgeneralen sin roll som ansvarig för världens största fotbollsturnering.
– Varje gång någon säger att den här sommarens Gothia blir mitt sista det så hugger det till i hjärtat. Det gör ont!

Vad gör 40 år av dygnet runt-engagemang med en människa? För Dennis Andersson blev svaret uppenbart när Gothia cup för första gången ställdes in sommaren 2020. Han hade tomt i kalendern och bestämt sig för att lämna Göteborg för att komma bort från allt som kunde påminna honom om det som inte blev av.

Det gick att fly från platsen, men känslan av att årets höjdpunkt var i annalkande gick att inte undvika.

– Vecka 28, en vecka innan Gothia skulle börja, så kände jag stresspåslag i kroppen. Jag kunde inte sitta still och hade svårt att sova. När dagarna gick och vi närmade oss vecka 29 blev jag stressigare och stressigare. Precis som ett vanligt år. Det var en biologisk klocka i kroppen som satte igång. Det var en underlig upplevelse som inte gick att stoppa, säger han.

Dennis Andersson: ”Det här hade jag planerat”

Om en månad är det igång. Svettiga ungdomar på spårvagnar. Ett sprängfyllt Heden. Arabiska, spanska och franska skratt i 30 skolgårdsmatsalar samtidigt.

Att det blir Dennis Anderssons sista Gothia cup är en sanning med modifikation. Han avsäger sig visserligen titeln cupgeneral, men han kommer fortsätta finnas med runt evenemangsledningen i rollen som senior advisor. Som ett bollplank och rådgivare till framtidens Gothia-ledare.

Om inte pandemin hade satt ungdomsfotbollen och resandet på paus två år hade den här dagen med stor sannolikhet kommit tidigare.

– Det här har jag planerat sedan den dagen jag klev av som klubbdirektör för Häcken 2018. Jag skulle göra några år till med Gothia och sedan hitta den här rollen. Det känns som att det är läge för den här förändringen. Nu kan jag vara med, men på en lagom nivå utan det yttersta ansvaret, säger han.

40 år på samma ställe. Vad tar du med dig?

– Det är alla möten och alla människor. Gammal som ung. Jag tar med mig en enorm tacksamhet för allt jag fått uppleva med de här människorna. Det är det som berikar. Jag är en människa som vill ha möten och träffar och kan det vara på en global nivå så är det bingo. Vem har kunnat ha ett sånt här jobb i 40 år? Som delar alla ens intressen, i ett jobb. Det är oerhört tacksamt.

Från uppstartsfasens osäkerhet, via expansionåren som följde till den världsomspännande mastodont till turnering Gothia cup har blivit på 2000-talet. Dennis Andersson har ständigt varit där med sitt leende och sin lågmälda personlighet till allt och alla. Nu väntar en ny tid. Både för honom och hans skötebarn.

– Gothia påverkas av så mycket saker runt omkring oss. Vi är verkligen beroende av kommunen för att överleva. Sätter kommunen käppar i hjulet så finns vi inte längre. Tittar man på ungdomsfotbollen så ser man hur intresset för Gothia har flyttat runt över världen genom åren. Jag tror Asien kommer bli en jättemarknad framgent. Jag tror och hoppas också att flickfotbollen får ett rejält uppsving i de stora fotbollsländerna. Det kommer påverka oss positivt i framtiden.

Vad betyder Gothia cup för dig?

– Det är ju … det går inte att värdera. Det har varit mitt liv. Familjen och Gothia cup. Jag kan inte tänka mig så många som kan säga att mitt jobb har varit mitt liv. Det har det blivit för familjen och barnen också. Många av de vännerna från runt om i världen är också familjens vänner. Det har varit en symbios, en fantastisk sådan, mellan fritid och jobb. Gränsen däremellan har suddats ut, vilket inte alltid varit populärt hos familjen, det har varit så. Jag har aldrig känt att jag inte vill jobba. Det är bara fantastiskt.

Nu får du lite mer tid. Vad vill du ägna dig åt?

– Det där med att skriva en bok finns i periferin. Det har hört av sig några spökskrivare och till dem har jag svarat att jag sätter upp dem på listan. Det är hursomhelst en historia värld att berätta.

– Att tycka det är skönt att lägga sig i hängmattan nu ... det är inte jag. Jag kommer hitta andra saker. Det kommer nya, roliga grejer.

Dennis Anderssons tre favoritminnen från Gothia cup

Bolivianska Tahuichi lockar storpublik

Bland de fotbollsintresserade göteborgarna som är 55 år plus så är den vanligaste frågan jag får om Tahuichi kommer tillbaka och spelar. De satte Gothia på en helt annan nivå som publikturnering. Deras matcher spelades på Gamla Ullevi inför 16 000 åskådare. De var totalt överlägsna. Vi hade inte sett sådant i Sverige innan. Vi trodde inte att 16-åringar kunde spela på det sättet. Under tio-tolv år var Tahuichi Gothia för väldigt många.

Invigningen flyttar till Ullevi

Efter att ha varit överallt och ingenstans tidigare invigningar så flyttade vi den till Ullevi i början på 90-talet. Det blev en signal om att Gothia var så stort att vi behövde en stor arena. Effekterna av det och det vi skapade på Ullevi trodde man inte en ungdomsturnering kunde skapa. Invigningen har blivit ett signum och för många är den det allra viktigaste med hela veckan.

IFK Göteborg mot Right to Dream

2014 hade vi byggt upp SKF Arena på Heden och fått en läktare med 8 000 platser, som egentligen var överdimensionerad. Men den här dagen, på en gruppspelsmatch på en tisdag, var det så mycket folk att man inte kom in. Jag stod och häpnade. Jag var mållös. Vi hade skapat någonting nytt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.