Att vara ett av världens fattigaste och minst demokratiska länder har sina nackdelar. Miljoner eritreaner har flytt landet genom Sudans öken för att söka ett bättre liv på annat håll. De som blir kvar saknar många av livets förnödenheter.
En av få positiva effekter den rådande situationen i landet kan sägas ha är bristen på drivmedel. Bristen i sig är naturligtvis inte önskvärt, men det den lett till har faktiskt skapat något många eritreaner älskar – en cykeltradition i världsklass.
Landet reser sig högt vid Röda havets västra kust och huvudstaden Asmara ligger på över 2000 meter över havet. Det, tillsammans med det koloniala arvet efter Italien, har skapat goda förutsättningar för cykelsporten.
Merhawi Kudus är den som kanske förkroppsligar eritreanernas kärlek till cykling bäst. Tillsammans med landsmannen Daniel Teklehaimanot blev han 2015 den förste svarta afrikanen att starta i Tour de France. De välkomnades som hjältar när de återvände hem. Nu gör Merhawi Kudus OS-debut och det är med en förhoppning om att göra sitt krigstyngda hemland stolt.
– Våra ungdomar följer våra cyklister som andra länder följer fotbollsspelare. Vårt land har många berg och ligger på hög höjd, så därför är vår styrka bergen. Jag känner press att uppnå någonting signifikant i cyklingen, men den mesta pressen kommer från mig själv. Min dröm är både för mig och för afrikansk cykling. Jag vill göra ett bestående intryck på sporten. Det är min dröm, har Kudus sagt i tidigare intervjuer.
Förra gången det var OS i Tokyo stod fyra eritreaner på startlinjen. De tävlade visserligen under etiopisk flagg (Eritrea var en del av Etiopien fram till 90-talets början) men var alla födda i Eritrea – och var Afrikas enda cykelrepresentanter de spelen.
Mikael Saglimbeni blev med sin 79:onde plats bäst den gången. Det återstår att se om Merhawi Kudus kan trumfa det när han och Amanuel Ghebreigzabhier (tungvrickarnamnet nummer ett hittills i OS) trampar i väg klockan 18.00 på lördagen, svensk tid.
