Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/9

Cykling den bästa terapin

– När jag cyklar är smärtorna helt borta, berättar Bengt Svensson, 62.

Bengt är förlamad från bröstet och nedåt och sitter i rullstol.

Även Karl Utterhall, 41, sitter i rullstol, har ont och har mycket positivt att säga om cykling.

- Cyklingen har blivit min identitet, cyklingen som sport, tävling, fart ... Den står för positiva sker, ej invaliditet.

- Smärtlindringen håller i sig 24-36 timmar, berättar Bengt. Jag blir pigg och glad i stället för att ta morfin som bara gör mig trött.

Även om det är vanligt med nervsmärtor för den som sitter i rullstol är det inte givet att det är så.

- Jag har aldrig haft sådana smärtor. Jag cyklar för att det är kul, berättar Simon Risberg, 22.

Simon deltog på sit-ski i paralympics i Vancouver men cykling passar honom bra som komplementträning. I helgen var han på Paralympiska kommitténs Elitidrottskola, sen blir det cykeltävlingar i Arlanda och Södertälje.

Vanliga cyklar är inte direkt anpassade för människor med olika typer av funktionsnedsättningar. Men det finns lösningar.

En cykel med två bakhjul, där kedjan sitter fram och pedalerna drivs med handkraft funkar även för den som saknar kraft i benen eller inte har några.

Men det är inte billigt. Cyklarna tillverkas i små serier och måste individanpassad beroende på hur handikappet ser ut. Från 30 000 och uppåt går de på.

- Ett prisproblem är att det ännu inte finns någon andrahandsmarknad för sådana här cyklar, berättar Karl.

Någon hjälp från vården är inte heller att räkna med. Cyklar räknas som fritidssysselsättning, inte handikapphjälpmedel.

I Mölndal, Örebro och Sigtuna finns det dock hopp för den som inte kan lägga upp 30 000. Med medel från Allmänna arvsfonden driver Cykelförbundet ett projekt där människor med funktionsnedsättningar får testa cykling.

Det är ett glatt gäng som samlas varje onsdag i cykelstugan i Mölndal. Cyklarna skruvas ihop och sen är det dags att ge sig ut på vägarna.

På vintern håller man till inomhus på träningscyklar men någon gång i månaden blir det också en runda om någon inomhushall, berättar Karl.

Att cykla med handkraft på plan mark är inte besvärligt rent tekniskt. Jag har prövat. Och nedför går det snabbt.

- Det blir en enorm hastighet i nedförsbackar, berättar Bengt. Luftmotståndet blir lägre.

Uppförsbackar däremot: Bara den lilla uppförsbacke er skribent prövade på cykelklubbens parkering krävde en ansträngning för att ta sig upp för med handkraft.

Sista september är det emellertid slut med pengarna från Allmänna arvsfonden. De ger bara projektstöd i tre år. Cykelförbundet fortsätter dock att hjälpa till.

- Jag skulle gärna se en fortsättning i någon form, säger Karl Utterhall, gärna bland barn och ungdom.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.