Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Eric Hilmersson: Charlotte Kalla är Zlatans antites

Charlotte Kalla är och förblir den bäste lagspelaren jag någonsin sett i en individuell idrott.
Därför gjorde det ont i hela själen att se hennes fruktansvärda, fruktlösa slit i stafetten.
Och därför måste hon fortsätta över OS.
Så här får det bara inte sluta.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Sverige har under 2000-talet haft två idrottare som höjt sig över mängden. Som gång på gång motbevisat tvivlare och lyft sig till atmosfäriska höjder när pressen ökat. Zlatan Ibrahimovic och Charlotte Kalla har turats om att vara de mest omskriva, omtyckta och diskuterade idrottarna i landet.

De är inte direkt lika. Där Charlotte Kalla säger att ”den som är stark måste vara snäll” när hon motiverar varför hon inte vill sponsras av spelbolag, där säger Zlatan att han är ett lejon och tar gladeligen emot pengar som i stor utsträckning kommer från spelberoende.

LÄS MER: Svensk kollaps i damstafetten

Nej, de är verkligen inte lika.

Och det är helt okej. För varför skulle de vara lika? Kalla är uppvuxen under trygga förhållanden i Norrbotten, medan Zlatan fick lära sig att hantera ett helt annat liv i Rosengård. De kommer från olika världar och har tvingats använda olika strategier för att nå toppen i respektive sport. Men om man ska hitta en gemensam nämnare så ligger den naturligtvis där: De har vågat sikta högre än någon annan tidigare gjort – och de har uppnått mer än någon innan dem gjort. I Kallas fall säger 22 OS- och VM-medaljer allt, i Zlatans fall talar 11 guldbollar sitt tydliga språk.

Själv älskar jag dem båda, fast på väldigt olika sätt. Hos Zlatan fascineras jag av det ohyggliga självförtroendet och förmågan att alltid slå tillbaka, komma tillbaka, göra mål. Hos Kalla är det snarare den trygga självkänslan som imponerar, ödmjukheten och ärligheten – och kanske framför allt: Hennes smått magiska förmåga att vara som allra, allra bäst när hennes lagkamrater behöver det.

LÄS MER: Vallachefen: "Det är därför vi missar guldet"

Minns OS i Sotji. Hur Kalla gick ut på sistasträckan 26 sekunder efter täten, bara för att komma ikapp lagom till upploppet och där blåsa förbi konkurrenterna som om hon vore sprintexpert. Oförglömligt. Fyra år senare gjorde hon nästan exakt samma sak – och tog in 25 sekunder på ledande Ryssland. I Falun 2015 jagade hon ikapp självaste Johaug. I Seefeld för två år sedan drog hon ifrån Norge med 19 sekunder på sin sträcka.

Hon har gjort många imponerande lopp genom åren – men det är i stafetterna som de mest oerhörda bragderna kommit. Det är därför jag hävdar att ingen svensk individuell idrottare kan jämföras med Charlotte Kalla när det handlar om att prestera för laget.

Och det är därför hon är Zlatans antites. Han ägnar sig ju faktiskt åt lagsport, men har gjort sin karriär och sin persona till det mest individuella vi skådat inom svensk fotboll. Hans ”jag” är det största vi upplevt – och det är häftigt att se på sitt sätt. Men det är också en livsfilosofi som – bland mycket annat – lett till att statyn i hans hemstad vältes över ända.

LÄS MER: Charlotte Kalla om kollapsen i damstafetten

Medan Kalla-statyn i Tärendö står lika stadigt som den alltid gjort.

Min starkaste önskan nu att detta inte var slutet för Kallas fenomenala stafett-historik. Det får inte sluta med vallafiasko och en kropp som inte svarar. Jag kräver revansch å Kallas vägnar. Jag kräver att hon står på startlinjen när stafetten ska avgöras i OS 2022.