Bundsen är blåsfisken Sverige behöver

Med en blåsfisk i mål och en tränare som gör yoga kan det här landslaget gå långt. Jag vill ha mer!

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

När jag satte mig på läktaren inför Sveriges öppningsmatch i denna OS-turneringen var det som att beställa en trerätters från en meny med japanska tecken. Jag var blank. Är Sverige en medaljkandidat? Ska vi vara glada om vi går vidare? Jag hade uppriktigt sagt ingen aning.

Det som dukades upp var en lång rad positiva överraskningar. Basen med ett bra försvarsspel och kvickt kontringsspel (Elin Hansson!) fanns där. Riset var med andra ord välkokt.

LÄS MER:Kosovare Asllani är fotbollsstormens öga

Jenny Carlsons tittfint (som lurade hela det spanska försvaret över Koreasundet) innan Linn Blohms 8–6 var lika mycket ögongodis som ett krulligt knippe sjögräs.

Och som paradrätt bjöd det svenska landslaget på blåsfisk. Johanna Bundsen var matchen igenom som en felfri fugo. Från läktarplats såg hon nästan försvinnande liten ut där nere på Yoyogi Nationalstadion när Sverige anfaller. Men så fort fienden kommer i närheten fyller hon lungorna med luft och täcker plötsligt hela Tokyobukten. Hon var dödligt bra i sitt defensiva målvaktsspel och giftig i sina snabba igångsättningar matchen igenom.

ANNONS

LÄS MER:Skytten som tog guld för Sovjet – och fortfarande tävlar

Höll på att sätta i halsen

Med pausen i annalkande höll jag dock plötsligt på att sätta i halsen. VAR i handboll? Ja, den koreanska domarduon Koo-Lee sprang halvägs upp på läktaren för att kika på en funktionärs dubbla tv-skärmar och noggrant undersöka om första halvlekens sista skott var över den svenska mållinjen innan trumpeten ljöd. Efter noga övervägande markerade de avvärjande. Inget mål. Sverige hade fyra bollar upp. Den spanske tränaren Carlos Vivier Arza hade fått in en handboll i käften så stort som han gapade av förvåning.

Handboll är en fascinerande sport. Spelarna går från sterilt stillastående till språngande skottskritt på en millisekund. Att vara den som styr den dansen över en timmes effektiv speltid är svårt. Men det här svenska landslaget, med Tomas Axnér stående i yogapositionen handbollstränaren (rak rygg, händer upp) vid sidlinjen, gjorde faktiskt det i dag. Det var både kontrollerat och balanserat. Konditionen höll i sextio minuter. Smakerna gick, som det så fint heter, ihop.

Förbundskaptenen kallade själv detta för den bästa landskampen under sitt 15 månader långa styre. Det går inte att säga emot honom.

Så tack för maten Tomas! Hoppas syltan Sverige fortsätter laga lika fin handboll hela den här turneringen.

LÄS MER:Tränade i fem år för OS – åkte ut efter 14 sekunder

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS