Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Bragdmedaljörer som väckt debatt

Vad är egentligen en bragd? Den frågan har ställts på sin spets många gånger i bragdmedaljnämnden. Här är fem kontroversiella beslut.

1959

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Ingemar Johannson får inte Bragdguldet trots sin seger i titelmatchen mot Floyd Patterson. Proffsboxning anses inte rumsrent så priset går till Agne Simonsson, för sina två mål i fotbollslandslagets 3–2-seger mot England – i en vänskapsmatch.

1980

Thomas Wassberg vägrar att ta emot priset eftersom Sven-Åke Lundbäck inte fått det – två år tidigare för VM-guldet på femmilen i Lahtis. Då gick det istället till Björn Borg och Ingemar Stenmark. Det dröjer 33 år tills Wassberg hämtar sin medalj.

1982

Mats Wilander får priset för sin seger i Franska mästerskapen i tennis som 17-åring. IFK Göteborg blir utan trots seger i Uefa-cupen i fotboll och gratulerar med de bevingade orden: "Vi slog för många bollar i nät".

1990

Herrarnas handbollslandslag vinner VM-guld för första gången på 32 år efter en dramatisk seger mot Sovjet i finalen, men bragdmedaljen går till Stefan Edberg för hans andra Wimbledontitel. Handbollen får priset åtta år senare – för ett EM-guld.

2006

Tre Kronor vinner både OS- och VM-guld i ishockey, men medaljen går till Anja Pärson för ett OS-guld i slalom. Året efter får Pärson priset igen efter tre guld i alpina VM i Åre.