Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Pontus Wernbloom är tillbaka i IFK Göteborg efter elva år. Det borgar för en spännande höst, menar GP:s fotbollskrönikör. Bild: Bildbyrån

Mattias Balkander: Boom-boom, rakt i magen – Pontus är tillbaka

Det finns i dagsläget inget annat att göra än att lyfta på hatten för de som gjorde värvningen möjlig. Pontus Wernbloom är tillbaka i IFK Göteborg efter elva år utomlands. Brasklappen är förstås matchformen, resten är blåvit mumma.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Begreppet hemvändare har under en period haft en närmast utopisk klang i IFK Göteborg – delvis kopplat till enskilda spelares förmåga att fortsatt prestera på hög nivå och därför ständigt erbjudas nya lukrativa kontrakt utomlands, men också på grund av förlorade relationer, begränsad ekonomi och osäker sportslig kvalitet.

Om jag skriver Marcus Berg, Gustav Svensson och Oscar Wendt förstår de flesta vad jag menar.

LÄS MER: Wernbloom klar för IFK Göteborg

En fredag i augusti 2020 stod himlens alla stjärnor plötsligt rätt. Boom-boom, rakt i magen – Pontus Wernbloom tillbaka i IFK Göteborg.

Jag såg den inte komma, vad jag förstått gjorde ingen annan det heller, men plötsligt stod han där igen på Kamratgården och log sitt smittande leende.

Näst efter Zlatan Ibrahimovic kan ingen svensk fotbollsspelare knocka en folksamling med ett leende som Pontus Wernbloom.

Ingen annan – inte ens Zlatan – kan tackla motståndare och sätta sig i respekt på fotbollsplaner som den numer 34-årige Kungälvsonen. Det här är ett fynd och en träff mitt i nyllet på övriga lag i den allsvenska bottenstriden.

Sätter skräck i allsvenska motståndare

Det händer några gånger per decennium att klubbar som IFK Göteborg lyckas knyta till sig spelare som Pontus Wernbloom, hemvändande och djupt respekterade profiler som i rättan tid dyker upp för att lösa de svåraste av knutar.

Under min yrkestid kan jag spontant endast dra mig till minnes Johnny Ekström, Stefan Pettersson, Håkan Mild, Niclas Alexandersson och Tobias Hysén.

Blåvita själar som alla gjort avtryck i proffsliv, landslag och på fortsatt hög nivå flyttat hem och lyft den aktuella IFK-upplagan.

LÄS MER: IFK uppges värva vänsterback från MFF

Pontus Wernbloom kommer inte bara höja kvaliteten på årets IFK Göteborg, han kommer sätta skräck i samtliga allsvenska motståndare vare sig de erkänner det eller inte.

Det går att hävda att värvningen av Pontus Wernbloom räddar Poya Asbaghis skinn. Det går också att påstå att alla nu kontrakterade A-lagsspelare får en unik förebild att se upp till och ta efter.

Ihop med Robin Söder, Tobias Sana, Jakob Johansson och Mattias Bjärsmyr gör Pontus Wernbloom på nytt IFK Göteborg till hemvändarnas klubb, där cykler inleds och sluts, där spelare utvecklas, säljs och kommer tillbaka.

Ser honom gärna högre upp i plan

Det här ökar dessutom Blåvitts möjlighet att faktiskt ta sig in i ett Europa League-gruppspel.

Att döma av uttalanden under fredagen är Pontus Wernblooms tänkta roll anfallare. Jag blir lite förvånad över det och hade hellre sett honom lite längre ned i planen, allra helst som offensiv mittfältare i ett 4-2-3-1-system.

Det var där han gjorde mest nytta i den senaste sejouren som ledde fram till ett SM-guld 2007 och ett nästan-guld 2009.

För att minnas lyckas jag söka upp en intervju som jag gjorde med en 19-årig Pontus Wernbloom på en korvgrill i Surte 2006. Bland flera färgstarka citat fastnade för detta: ”När jag kliver in på fotbollsplanen ser jag det som ett krig. Jag gillar att smälla på. När jag kom till Kongahällas A-lag som 14-åring blev jag utsparkad på löparbanorna under första träningen. Det var då jag bestämde mig för att spela likadant.”

Vi som har följt Pontus Wernblooms karriär vet att det är ungefär så det blev. Stenhård i närkamperna, kompromisslös i arbetsinsatserna och en vinnare ut i fingerspetsarna.

På planen.

Utanför? Alltid en gliring på lut, full i fan och i övrigt snäll som bara den.

Vill vinna SM-guld med kompisarna

Från den drygt 14 år gamla intervju med den talangfulle mittfältaren – som året innan hade debuterat i allsvenskan och jämförts med självaste Klas Ingesson – måste jag även ta med Pontus syn på resultat.

”Jag kan inte förlora. Jag pallar det inte. Jag får såna bryt om jag förlorar att jag inte pratar med dem som har besegrat mig på en hel dag. Det kan vara i tv-spel eller fia med knuff.”

Jämför med uttryck som prestation, projekt och process.

Avslutningsvis några kontrollfrågor där jag ger svaren själv. Finns Pontus Wernblooms drivkraft kvar? Ja. Flyttar han hem för att vinna SM-guld med sina gamla kompisar i Blåvitt? Ja. Kommer han lyckas? Inte i år, men kanske 2021.

LÄS MER: IFK vann kampen mot klockan