Barn slutar idrotta tidigare än någonsin

Ungas intresse för lagsporter minskar – dessutom är barnen som hoppar av från idrotten yngre än någonsin. - När tioåringar slutar för att kraven är för stora är det något som är fel. Oerhört fel, säger Johan Gadd, västsvensk idrottsbas.

ANNONS
|

Att den nedre åldersgränsen för barn som slutar med idrott är på rekordlåga tio år är uppgifter som kommer från Riksidrottsförbundet och som bland annat bygger på underlag från det Lokala aktivitetsstödet, LOK.

"Gör mig ledsen och förbannad"

Så sent som för ett och ett halvt år sedan var lägsta åldern på barn som slutade idrotta 11,5 år.

- Redan det var illa, tidigare har brytningen skett några år senare. Att åldern sänkts ytterligare och på så kort tid är inget annat än alarmerande. Det gör mig ledsen, upprörd och förbannad. Här har vi mycket att ta tag i, säger Johan Gadd, chef för Västsvenska Idrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna.

ANNONS

Förklaringarna till den lägsta avhopparåldern hittills inom svensk idrott är flera.

Men den främsta orsaken – den som barnen själva ger – är också den som gör Johan Gadd mest bekymrad.

Kraven är för stora

- Det handlar om kravbilden. Barnen känner sig stressade och osäkra på grund av att trycket från föräldrar och ledare, säger Johan Gadd och fortstätter:

- Det här är signaler som ska tas på största allvar. Mönstret måste brytas och vi måste våga göra upp med gamla tävlingsstrukturer och resultathets, annars riskerar vi att på sikt utarma den idrottsliga verksamheten, betonar Johan Gadd.

Förändringsarbetet har hög prioritet inom Riksidrottsförbundet och inte minst inom den västsvenska delen som Johan Gadd är chef för. Det finns en handlingsplan som man jobbar efter.

- För att förhindra utslagning måste vi se över vårt tävlingssystem för barnidrott, säger Johan Gadd och ger några förslag:

Bort med tabeller

* Bort med all selektering i form av tabeller, rankning och resultatfixering.

* Skrota SM för barn under 13 år.

* Dämpa vuxenvärldens påtryckningar. Man måste kanske inte ha efternamnet på tröjan när man är sju år, eller en jättedyr hockeyklubba när man just fyllt åtta, eller åka på övernattningsläger när man är tio år?

ANNONS

- Det är den här typen av frågor vi jobbar intensivt med i förbund och i föreningar runt om i landet. Behovet av utbildning, ett annorlunda tänk och nya värderingar är stort, säger han.

Ska inte sluta tävla

Johan Gadd vill dock inte ta bort tävlingsmomenten inom barn- och ungdomsidrott.

- Det är inte det som det handlar om. Vi ska inte sluta tävla. Men vi ska göra det utan rangordning och selektering, säger han.

En annan förklaring till att barn allt tidigare lämnar idrotten är socialt relaterad.

- För många familjer har det blivit för dyrt att idrotta, särskilt om man har flera barn. Tillgänglighet, avstånd och möjlighet till transporter är också sådant som påverkar och som gör att barn kan tvingas avstå från sin sport.

En klassfråga?

- Jag tror att det finns risk för att det kan bli så, att idrotten riskerar att delas upp bland dem som kan och dem inte kan, betonar Johan Gadd.

Jaget före laget

Tappet inom klassiska lagsporter som fotboll, ishockey och handboll ligger stabilt på mellan tio och 20 procent sedan drygt tio år tillbaka.

Att det försvinner aktiva från lagsporter betyder dock inte att de slutar att idrotta, enligt Johan Gadd.

ANNONS

- Vi har under senare år sett en rejäl ökning inom individuella idrotter som triathlon, klättring och i olika kampsporter. I senare tonåren, en tid då många slutar med bollsporter, märks också en ökning inom Korpen, säger han och fortsätter:

- Den individuella trenden tycks spegla samhällsbilden. Det är mer av satsningar på sig själv och handlar inte minst om att bestämma över den egna tiden, exempelvis när och hur man vill träna. Träning och utövande har också blivit mer hälsoinriktat, säger Johan Gadd.

ANNONS