Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Sonny Karlsson var besviken efter matchen.

Bara minuter från allsvenskan

I en och en halv timme var BK Häcken tillbaka i allsvenskan. - Det känns extra jobbigt när vi var så nära. Vad var det, fyra minuter? säger Jonas Henriksson efter meningslösa 2-0 mot Sylvia.
Sabine Söndergaard vrålade ett "neeej" som säkert alla de 211 andra på ödsliga Idrottsparken hörde och begravde därefter ansiktet i händerna. Carl Fhager fingrade på mobiltelefonen men verkade annars rätt lugn under toppluvan. Sonny Karlsson tog sats och fick till en fin vrist på en vattenflaska som flög rätt in i en reklamskylt.
Armbandsuret visade 15:42:26, det var tandläkarväder och gråvita skyar över hela Östergötland, och speakern kunde berätta att Öster hade gjort 3-2 mot Ljungskile. Jo, han sa så, men alla fattade ju och han korrigerade sig snabbt och bytte ut Öster mot Gif Sundsvall.
- Detta var en gratischans som vi hade fått, så man ska inte klaga för mycket. Det är inte det. Men nu när vi var så nära ... ja, då känns det lite bittert. Ljungskile hade 2-0 i paus och så gjorde Sundsvall fyra mål i andra halvlek - med en gubbe utvisad. Det är bra gjort, säger Jonas Henriksson.
Han har varit med ett tag och han vet att den missade allsvenskan inte är hela livet, bara nästan. Teddy Lucic har varit med ännu längre.
Är du besviken?
- Eeeh, nej, alltså, besviken ... jag vet inte. Detta var ju bara en bonus för oss och vi gjorde vårt jobb och vann. Det är inte det som händer i dag som gör att vi inte går upp. Vi tappade alldeles för många ledningar i våras. Hösten har varit bra, det har sett bra ut för det mesta, svarar Lucic.
Och själv?
- Ja, suget finns absolut kvar, om det är det du menar. Det handlar om att slippa skador. Om man går och har ont i ett knä eller så blir det genast mycket tyngre. Men när jag mår bra vill jag verkligen spela.
Både han och Jonas Henriksson lovar en fortsättning.
- Vi går upp nästa år i stället, säger Henriksson, och det låter som ett löfte.
Det är, oavsett vad Teddy Lucic säger, mer besvikelse och tomhet än ilska och irritation i Häckens omklädningsrum. Det är väldigt tyst därinne, precis som det var under matchens sista minuter då alla gick i ett slags väntans tider på slutsignaler och besked. Det är en stämning som går att jämföra med den absoluta slutscenen i tv-serien Sopranos som visades häromveckan. Det är blytungt - som om sjuhundra gram vägde ett kilo eller mer.
Men mitt i eländet finns det en framtidstro, ett hopp om en ljusnande framtid och allt det där. Det finns där, som tröst.
- Vi ändrar inte på vår målsättning. Vi ska upp nästa år. Vi har redan börjat arbetet för det, säger tränare Sonny Karlsson.
Carl Fhager:
- Vi hör hemma i allsvenskan och ska ta oss dit. Vi fick en gratischans och gjorde vårt allra bästa, men det räckte inte riktigt.
För Fhager, Söndergaard och de andra i Häckenledningen börjar säsongen 2008 redan nu. Sportchefen har meddelat att ett antal spelare kommer att tvingas se sig om efter en ny arbetsgivare. En av dem är Robert Mambo Mumba som gjorde båda Häckens mål mot Sylvia, till ingen nytta alls.
- Jag kan i dagsläget inte säga någonting vad gäller spelarsidan. Nu får vi börja med att göra en rejäl inventering och genomgång, säger Carl Fhager som vill ha bort de spelare som saknar "rätt karaktär".

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.