Det finns numera en hel del att välja på, sportens julbord på annandagen är dignande. Det vällde ut toppfotboll ur tv-rutan, elitserien drog igång igen med Frölunda-Färjestad, en av inte allt för många färgklickar i en lång färd mot natt och apropå natt, när julhelgen tog slut drog årets stora pseudohändelse, junior-VM i hockey igång.
Så klart att det blev bandy.
Kungälv-Villa på Skarpe Nord och bandyälskarens alla kriterier var nästan uppfyllda, det var förvisso några grader för varmt, dock inte så varmt som några av Villas gästande supportrar ansåg det vara, nollgradigt och bara överkroppar går inte ihop. Solen sken en stund och isen låg blank, det var vackert som i sagan där i skuggan under motorvägen.
Elitserien har pågått några månader men det har alla vi idrottens värdekonservativa inte brytt oss om. För oss var det bandypremiär igår, trots att klubborna närmar sig hockeyredskapets utseende, det lackröda blivit orange och något nystan är det för övrigt inte heller.
Så mycket propaganda blev det inte, molnen täckte himlen när det blåstes till spel, Daniel Gratjov och Glenn Skoglund låg hemma och - som det beskrevs i presskabinen - lämnade tillbaka julmaten till porslinet, vilket är en hygglig omskrivning av det betydligt mer prosaiska vinterkräksjukan.
Så jag fick nöja mig med Jacob Jenfeldt, Kungälvs främste den här eftermiddagen - och det är banne mig inte dåligt, för Jenfeldt är bra.
Kungälv har återvänt till elitserien med mod och nyfikenhet. Nykomlingen har plockat poäng både här och där.
Villa, där det i takt med traditionen pratats om att stora saker är i görningen, har inte varit i närheten av förväntningarna.
Så det fanns anledning för hemmapubliken att tro på en fortsatt god jul.
Så blev det inte, efter en statisk första halvlek där vi som var där fick se orgier i speluppbyggnad men inte så mycket mer, lossnade det efter paus, mest för Villa och så in i norden mycket för Peter Karlsson, som utnyttjade de ytor som rimligtvis borde funnits där också före paus.
Fram till dess hade det bonkats in mål på hörnor och straffslag och när äntligen det bjöds på grannlåt var det trots allt efter ett frislag, Stefan Nordén lyfte, Mikael Lindberg klappade in bollen på volley.
Men när Kungälv åter fyllde på med spelare i utvisningsbåset avgjorde Villa. 3-5 slutade det.
Elitserien försöker visa upp en bredd i svensk bandy som inte finns.
Kungälv och Villa är redan etablerade i bandyns medelklass, överklassen består av Edsbyn, Sandviken, Västerås och möjligen Hammarby på sikt, efter att alla rubelblåsta stjärnor återvänt från Ryssland.
Möts de två klasserna blottas ofta bristerna.
Medelklassmötet i Kungälv borde Kungälv ha avgjort under en blixtrande period i början på den andra halvleken.
Två fina frilägen brändes av Mikael Vaihela och Stefan Nordén.
Det var efter det Peter Karlsson gjorde entré, gjorde sina räder, skar djupa sår i Kungälvs båda försvarslinjer och när det statiska bryts i världens snabbaste bollspel, då blir det lägen.
Som när Villas skyttekung Jesper Bryngelsson gjorde 2-4 framspelad av Karlsson eller när Karlsson själv gjorde 3-5.
