Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Sebastian Eriksson och Jakob Johansson under tiden som spelare i Blåvitt 2009. Bild: Bildbyrån

Mattias Balkander: Balkander: Ta hem Johansson – redan nu

Allt handlar om vad som kommer in i stället. För oavsett hur trist det är att Sebastian Eriksson verkar lämna IFK Göteborg är en frisk Jakob Johansson en nivå upp.
Den ekvationen kan dock dröja.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det går på allvar varken att kritisera Sebastian Eriksson, hans rådgivare eller IFK Göteborg för Erikssons beslut att göra ett tredje utlandsförsök. Efter tidigare äventyr i Cagliari och Panetolikos väntar nu av allt att döma spel med italienska Serie A-klubben Genoa. Och det kom plötsligt.

IFK Göteborg blev taget på sängen.

Supportrarna blev tagna på sängen.

Inte heller vi i media hade kalkylerat med att IFK Göteborgs hårt arbetande och profilstarke mittfältare bara dagar innan säsongspremiären mot Ålborg och endast ett år efter återkomsten från Grekland på nytt skulle lämna Kamratgården och allsvenskan.

Han hade ju två år kvar på kontraktet.

Det är just den ”detaljen” som kunde ha gjort Sebastian Erikssons övergång till Genoa till en ekonomisk framgång för IFK Göteborg.

En utköpsklausul förändrar den bilden. Enligt uppgifter till GP landar endast 250 000 kronor på Blåvitts konto. Det räcker knappast till att hitta en likvärdig ersättare.

Ta hem honom direkt

Att han lämnar frigör löneutrymme och innebär rimligen att intensiteten att fånga in Jakob Johansson ökar.

Landslagsmittfältaren har ett halvår kvar på kontraktet med franska Rennes och tvingas efter knäskadan lägga en ansenlig del av den tiden på rehabilitering.

Därför är det inte omöjligt att en övergång med Johansson förberedes redan nu – och att rehaben sköts på svensk mark.

Jag skulle rekommendera det.

Sebastian Eriksson landade under måndagen i en klubb som kämpar i botten av italienska toppligan och bara under de tre senaste säsongerna haft ett tiotal tränare.

Inte mycket är säkert i Genoa CFC.

Sportsligt är ett eventuellt tapp av Eriksson hanterbart.

Bakom sig lämnar han en förening med två landslagsmässiga innermittfältare.

Finns bra alternativ redan nu

Både August Erlingmark och Alhassan Yusuf tog under 2019 tillräckliga kliv för att klassa in i kategorin allsvenska toppspelare.

Problemet är bredden – och det faktum att båda (åtminstone Yusuf) kan försvinna i sommar.

Kanske överdriver jag.

Kanske är situationen under kontroll.

Väljer IFK-tränaren Poya Asbaghi att spela Emil Holm eller Alexander Jallow som högerback finns även Nzozi Toko tillgänglig centralt. Här aspirerar och konkurrerar även Tobias Sana, Noah Alexandersson, Adil Titi och senare Patrik Karlsson Lagemyr om en plats.

Sana kan spela både defensiv och offensiv mittfältare – och förstås även på en kant.

Ju närmare ”Paka” kommer en comeback desto troligare är det att Sana släpper den nummer tio-position han hade under hösten till förmån för Karlsson Lagemyr.

Jag skulle förutspå att Erlingmark, Yusuf och Sana bildar blåvitt innermittfält under våren, med Toko som backup.

Se där, det behöver inte vara "kris" i Blåvitt, trots att veteranmittfältare Eriksson är väg till Italien och hans möjlige ersättare är mitt inne i knärehab.

Plus:

Alhassan Yusuf fungerar bättre i en defensiv mittfältsroll. Det är rimligt att tro att en ordentlig försäsong gör honom både fysiskt starkare och konkurrensmässigt vassare under våren 2020.

Minus:

Det enda som kan solka ned denna nyhet är en snävt skriven utköpsklausul. I annat fall är det bara att gratulera alla inblandade parter. Vem vill inte sälja till Italien? Vem vill inte spela där?