"Bahtas VM en revansch för ett helt folk"

Att hon ens är här är värd varenda karat guld Bank of England sitter inne på. Det här, ett försöksheat, en semifinal och nu en final, i ett VM inför 55 000 i London rörde inte bara henne. Det var ett helt folks revansch. Då spelar det ingen roll att hon inte nådde hela vägen fram.

ANNONS
|

Hon har fått en dödsdom på sig, gråtit, gett upp och fått lyckan och hoppet tillbaka. I kväll fick hon ett minne för livet för besväret. Det är en klen betalning för försvunna år, men en symbolik som kan störta samhällssystem.

När min kollega Eric Hilmersson gjorde en av de första större intervjuerna med Meraf sedan hon kom till Sverige hade hon visserligen börjat få kroppen att fungera igen – men spöken från förr satte osynliga stoppklossar framför spikskorna.

Hon är inte typen som lägger ut texten om hemskheterna hon har varit med om. Det behövs inte. Det finns tusen och åter tusen berättelser som hennes. De vittnar om död, hunger, hopplöshet.

ANNONS

Meraf lämnade sitt Eritrea när hon kallades in till armén. Alla, både kvinnor och män, som är friska nog tvingas i Isaias Afwerkis Eritrea till militärtjänst. Meraf kom, via Spanien, Älvsbyn och till slut Kode, undan.

Jag har en vän som inte gjorde det. Han levde ett år som soldat i Afwerkis armé. Han kan inte mycket svenska men förklarade med charader hur det var. Marscherande ben, svettig panna, tom mage. När vi sågs kunde han le åt det. Han var i Sverige. Han skulle inte tillbaka. Nu tror jag hans leende är än bredare. Det är ett av många.

Drygt 40 000 eritreaner bor i vårt land. De ler nog allihop nu. Det är ju inte bara att Meraf Bahta är världens 9:e snabbaste kvinna på 1500 meter. Hon visar att det finns ett annat Eritrea än det med världens nionde lägsta BNP per capita. Ett annat Eritrea än det som fängslar meningsmotståndare. Ett bättre, ja jävligt bra på ren svenska, Eritrea.

Den där gången Eric träffade Meraf var det fortfarande osäkert om hon skulle hinna få svenskt medborgarskap i tid för att vara med på VM 2013.

– Jag vill också springa med Sverige, jag vill springa med laget, sa hon om VM-förhoppningarna då.

ANNONS

Den gången blev det inget VM. Medborgarskapet dröjde till december. I kväll fick hon också springa med Sverige. I kväll fick hon springa med laget.

Jag kan inte tänka mig en bättre revansch än det här.

Plus: Venezuelas framgångar. Ett guld och ett brons på två dagar. Det behöver det venezuelanska folket.

Minus: Regnet. Det är England och man ska inte bli överraskad –men det gör det inte mindre trevligt.

ANNONS