Backtuffingen räknar med het kväll

Han säger det med ett leende. För backtuffingen – som i Tre Kronor fick smeknamnet Rambo – ser fram emot det.

I Västerbotten är antagonismen mellan Umeå och Skellefteå djupt rotad, speciellt på hockeyrinken.

Men när Björklöven och Skellefteå inte har spelat i samma serie på tolv säsonger räcker det med att en spelare har "fel" moderklubb för att det ska trigga i gång supportrarna.

När dessutom Växjö förnedrade Skellefteå i första finalen (7–0) och Rahimi både blev målskytt och som vanligt behandlade sina motståndare oömt lär han inte vinna några popularitetspriser hos Skellefteåpubliken.

- Jag har ju spelat ganska många matcher mot Skellefteå, slutspelsmatcher också, så jag vet att deras publik är fantastisk och ger mycket energi till sitt lag, men också är ganska snabb på att påpeka att jag är från Umeå.

- Det är något jag är van vid, men som jag gillar, säger 30-åringen som lämnade Björklöven för elva år sedan.

Viktig pusselbit

Den Umeåfödde backen värvades till Växjö från schweiziska Davos inför säsongen just för sitt fysiska spel. Något som saknades i fjolårets upplaga av Växjö som överraskande åkte ut redan i kvartsfinal.

- Förhoppningsvis har jag fyllt upp den fysiska delen av spelet. Jag tycker jag har bidragit bra, speciellt här i slutspelet.

Han ligger på gränsen hela tiden. I grundserien stängdes han av två gånger på två veckor och i slutspelet leder han utvisningsligan med 37 minuter på tio matcher. Gränsdragningen är inte helt lätt.

- Det är något jag har jobbat med och det kommer med erfarenhet. Det är något man lärt sig, men ingen kan vara prickfri. Så det gäller att vara noggrann och disciplinerad.

Pressat schema

Pressen ligger på Skellefteå efter utskåpningen i tisdags. Förlust igen i kväll och allt skulle kunna vara över redan på söndag nu när finalserien går in i ett intensivt skede. Tre matcher på fyra dagar väntar, inklusive resor fram och tillbaka de 120 milen mellan finalstäderna.

- Det gäller att äta mycket, försöka att sova och vila mycket. Sedan kanske inte det är det lättaste när man har familj hemma, men det är en kort period på året och det gäller att vara minutiös i sin uppladdning, säger trebarnsfadern.

Han spelade mest av alla i Växjö, drygt 21 minuter, i första finalen.

TT: Orkar man det tre gånger på fyra dagar?

- Det tror jag absolut, men det är tuffare att göra det i ett slutspel än i en seriematch. Jag tror det är till vår fördel att vi fick längre vila efter semifinalen, säger han.