I mitten av den andra perioden började publiken att lämna hallen. Allt fler stolar gapade tomt ju längre tiden gick. I slutet av matchen var det knappt halvfullt på läktarna.
Frölunda spelade bedrövligt dåligt, ingen som offrade sig, slarviga passningar i uppspelen hamnade om och om igen på Luleå-klubbor. Snabba vändningar och obarmhärtigt snärtades den ena pucken efter den andra in i nätet.
Efter 4-0, åtta minuter in i den andra perioden fick tränaren Per Bäckman nog, tog time out och valde att bänka målvakten Ari Ahonen för att i stället ge Joel Gistedt chansen.
Stackars Gistedt fick en mardrömsstart. Efter 28 sekunder på isen satt 5-0 och Frölunda var ett slaget lag. Ett hånat och förnedrat lag.
- Man blir lite chockad när det blir så här. För bara några veckor sedan spelade vi nästan en identisk match uppe i Luleå och vann med 7-1. Nu blev det precis tvärtom och det är svårt att förklara hur det kan bli så. Klarade man det skulle man väl få Nobelpriset, menade Bäckman.
Det var märkbart att han skämdes efter bottenlaget Luleås utklassning.
Det är gåtfullt. Vi har spelat flera väldigt bra matcher och plötsligt blir det så här. En av mina värsta upplevelser med det här laget, sa han.
Det fanns en enda spelare som han var nöjd med:
- Hade alla tagit rygg på Karl Fabricius, hade det aldrig sett ut så här. Det räcker inte att bara spela runt, någon måste vilja in i köttet också. In framför buren, annars blir det ingenting utav det, sa han och stirrade ner i bordet.
Förutom målvaktsbytet valde Bäckman att inte göra fler ändringar laget.
- Har du en taskig soppa är den exakt lika dålig även om du rör om i den. Det var många man hade velat skicka till omklädningsrummet, men det går inte att spela med två och en halv spelare. Det blir lite väl slitigt.
Fabricius var måttligt intresserad av berömmet från tränaren.
- Vi faller som ett lag, jag känner mig exakt lika ynklig som alla andra där inne i omklädningsrummet, suckade han.
Luleå-killen hade flera bekanta i gästernas klack uppe på läktaren.
- Hur f-n ska man förklara hur det här känns. Pinsamt är väl det närmsta jag kan komma nu. Att bli utbuad av sina egna, med all rätt dessutom ... Jag får helt enkelt ge fasen i att svara i telefonen i kväll. Det är nog inga kul kommentarer man får annars.
I dag är det träning och Kalle vägrar att hänga läpp någon längre tid.
- Vad tjänar det till? Det tar bara energi. Jag vill att alla i det här laget går hem och analyserar vad som hände och kommer till träningen med en massa nya krafter. Vi har en jäkligt tuff bortamatch mot Modo om mindre än 48 timmar. Vi lär behöva dem då
