En liten, knappt skönjbar ökning, visst, men långt ifrån siffrorna från 2016, 2017 och 2018.
Överlägset bäst i staden, jo, men fortfarande långt efter de klubbar de snart ska konkurrera med i seriespel. Här finns att göra, även om Hammarbys siffra inte är realistisk att sikta mot.
Och sportsligt är det dags att höja på ögonbrynen över rekryteringsavdelningens insatser hittills. Jo, jag vet att en dryg månad fortfarande återstår till allsvensk premiär, men att efter beskedet om en mittbacks osäkra deltagande i cupmatchen mot Västerås (André Calisir) endast ha en disponibel spelare på den nyckelpositionen är uppseendeväckande.
I veckor har det talats om IFK Göteborgs behov av att förstärka på just den positionen. Att veta exakt vad klubben gör är med tanke på den knapphändiga informationen från klubbledningen omöjligt att veta, dock tar jag för givet att IFK är i färd med att rekrytera både en mittback och en anfallare.
Jag tänker för övrigt att nyförvärv och sålda årskort hänger ihop och att kommunikationen kring detta påverkar intresset i rätt stor utsträckning.
Inga skäl att stressa
Resultatmässigt lämnar försäsongen för samtliga Göteborgsklubbar en del i övrigt att önska. Det finns dock ingen anledning till panik eller ens skäl att stressa upp sig. Däremot finns saker att jobba med över hela linjen.
Jag såg Häcken senast, IFK Göteborg med och har även följt GP:s sändningar av Öis och av Gais. Frågan inför helgens cuppremiärer är vad vinterförlusterna har för betydelse nu.
Väldigt liten, skulle jag säga.
Det är nu det börjar på riktigt, även om seriespelet om en dryg månad är ytterligare ett snäpp upp.
I min värld ska omstarter dessutom ta tid. Öis och Gais med Keith Millen och Stefan Jacobsson är bara i början på sina resor. För IFK och Häcken, som går in på tredje året med samma ledare, är tålamodet och möjligheterna till radikala förändringar mindre.
Blåvitt, Häcken och AIK favoriter
Utan att gå händelserna i förväg framstår de klubbar som ännu inte säkrat spel i någon av Europacuperna som favoriter. Jag tänker på AIK, som bland annat ställs mot Öis, IFK Norrköping, BK Häcken och IFK Göteborg.
Apropå Svenska cupen. Här regerar Göteborg både i kort och långt perspektiv. Sedan det nya formatet med gruppspel infördes säsongen 2012/2013 har Sveriges andra stad tagit fyra av sju inteckningar i pokalen; IFK Göteborg 2013 och 2015, BK Häcken 2016 och 2019.
Det är starka siffror – och fakta som gläder.
På damsidan är Göteborg FC regerande mästare och favorit i år igen. De ställs inför en vattendelare mot Linköping redan under lördagen. Klubbens mål är både spännande och kravfyllt. Kan det verkligen bli SM-guld, cuptitel och Champions League-final under en och samma tävlingssäsong?
Inte omöjligt, heller inte sannolikt.
Plus:
Bra att Svenska cupen genererar Europaplats på herrsidan. Hade varit häftigt om något liknande gick att införa även på damsidan.
Minus:
Trist med Emil Holms knäskada. Nästan lika trist att IFK av någon anledning inte vill berätta för sina supportrar vad han har råkat ut för. Ingen officiell info om vilken skada det rör sig om, förutom "knäskada", ingen officiell info om när han kan förväntas vara tillbaka. Varför, IFK? Tur att läkaren Jon Karlsson finns och i GP berättar om den ledbandsskada som förväntas hålla Holm borta från fotbollsplanen i tre månader. God rehab, Emil!
