Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Arrogans, högt spel och fula grepp

Kampen om den olympiska brottningen kännetecknas av maktens arrogans. Både pampar som bestraffas och pampar som bestraffar använder ojusta grepp.

Internationella Olympiska Kommitténs (IOK) styrelse beslutade tidigare i veckan att brottningen inte längre skulle vara en given olympisk idrott. Detta är en rekommendation. En majoritet av de 14 röstande medlemmarna stod bakom. Ordföranden Jacques Rogge röstade inte, däremot svenskan Gunilla Lindberg.

Anledningen är förstås den kritik som drabbat brottningssporten angående obegripliga regler och dåligt underhållningsvärde.

Kritiken är gammal. Men FILA, det internationella brottningsförbundet, har ingenting märkt. Eller rättare sagt: pamparna har struntat i de befogade synpunkterna.

När IOK samlades i schweiziska Lausanne den här veckan stack FILA:s höjdare därifrån för att kongressa i Thailand den kommande helgen.

Att det kunde bli ett avgörande för den olympiska brottningen brydde sig brottarbossarna inte om.

I spetsen för organisationen står en schweizare, Raphael Martinetti. Han uppträder som en pamp och tycker uppenbarligen väldigt mycket om att vara just detta. Martinetti, som tidigare var domare och domarchef, är en självgod typ, det vet jag. Jag hade kontakt med honom för ett antal år sedan i egenskap av medlem i internationella sportjournalistförbundets brottningskommission. Vi protesterade skarpt mot orimliga arbetsförhållanden för media vid VM.

Martinetti och hans följde träffade oss och var helt oförstående. Allt skulle åtgärdas, men inget blev gjort. Men plötsligt upptäckte jag och mina internationella kolleger att vi tillhörde FILA:s presskommitté, helt utan egen förskyllan. Så skulle vi "oskadliggöras".

Enda följden blev av jag fick en massa onödig post från FILA – och sedan undrade Martinetti, med förvånad uppsyn, varför vi fortfarande var missnöjda.

Den här gången blev FILA:s nonchalans kostsam. Medan brottarfolket samlades i Thailand agerade andra ifrågasatte idrotter. Lobbyverksamheten var intensiv i Lausanne, men brottarfolket hade åkt till soligare trakter.

Bland dem som röstade bort brottningen fanns Juan Antonia Samaranch junior, som råkar vara vice ordförande i internationella förbundet för modern femkamp - den sport som till slut slogs med brottningen om att slippa degradering.

En annan med dubbla intressen var Willi Kaltschmitt Luján från Guatemala. Han representerar taekwondo, som också klamrade sig fast, och där sitter han i förbundets – nej, det är inget skämt – etiska kommitté.

Trots att brottningen ännu inte är utesluten ska sporten motivera sin existens vid ett IOK-möte i maj. Ska vi gissa på en kompromiss – att brottning får vara kvar, men att grekisk-romerska stilen stryks?

Det skulle åtminstone vara juste mot tjejbrottningen, som är så långt från tråk-stämpeln man kan komma.

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Alexander Olausson guidar till den bästa sporten vid sidan av eliten. För att anmäla dig behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt. Anmäl dig här.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.