Alshammar: Skönt att ha lite obestämda mål

Swim Open avgörs lördag till tisdag i Eriksdalsbadet i Stockholm, i simhallen Alshammar fortfarande besöker frekvent men nu som elitmotionär för att hålla sig in trim.

- Jag kanske tränar tre till fem gånger i veckan och då är det inte bara simning. Inget mot vad man är van vid, men det får bli så ett tag.

TT: Ska du titta på tävlingen?

- Ja, på måndag och tisdag. I helgen är jag bortrest.

Ett oskrivet blad

Efter en ovanligt lång och ytterst framgångsrik karriär kom den där insikten i höstas. Hon var färdig. Dags att göra något annat. Framtiden är fortfarande i mångt och mycket ett oskrivet blad. Det får ge sig med tiden, resonerar hon.

- Det är skönt att ha lite obestämda mål. Det är en skön kontrast att få uppleva. Jag har så klart några visioner kring vad jag vill göra längre fram, men inga direkta tidskrav.

I en intervju i Dagens Nyheter i oktober berättade Alshammar att beslutet att sluta fick sällskap av en känsla av ovisshet. "Det är både skönt och skrämmande att jag inte har bestämda planer för vad jag ska göra i framtiden", sade hon.

- Jag har fortfarande samma känslor. Jag har älskat min idrott och gör det fortfarande. Det livet var fantastiskt, ett privilegium att få jobba med sig själv varje dag och mot sina mål och att vara i fysiskt god form är en fantastisk känsla. Det saknar jag fortfarande.

- Men det är ett välbehövligt avbrott från att framför allt tävla. Att konstant vara under den mätbara pressen blev jobbigare och jobbigare och ju äldre man blir desto mer andra värderingar kanske man får. Att få göra andra saker har varit jättekul, säger hon.

Föreläser

Andra saker är bland annat föreläsningar, kopplade till hennes erfarenheter och upplevelser som elitidrottare.

- När jag slutade – och när jag fick frågan om att föreläsa – var det ett ypperligt tillfälle att sätta sig ned och summera varför och hur det blev som det blev, vad jag har lärt mig och vad som var viktigt att ta med sig i nästa del av livet. Jag pratar mycket om varför jag började simma. Jag trivdes inte i skolan för jag var lite utanför, men trivdes otroligt bra i simningen. Där fick jag en miljö att växa i, fick självförtroende, klarade av saker och blev bedömd efter mitt engagemang och inte efter hur jag såg ut.

- Idrotten ger möjligheter för så många. För mig var det en språngbräda för att utvecklas.

TT: Det du gör nu, är det ett sätt att betala tillbaka till idrotten?

- Det tror jag inte är möjligt. Idrotten har gett mig så mycket mer än jag kan ge tillbaka. Det handlar så mycket om tajming och tillfälligheter. Vem man träffar, vem som ser en, vem som ger en möjligheter.

Therese Alshammar förberedde sig i god tid för livet efter simkarriären.

Mamma och förebild

- En så stor del av min identitet var att jag varit simmare så länge, man var så självklar i den rollen. Det svåraste jag brottades med under min karriär var att inte bli mina resultat, att inte vara det man gör. Tack och lov var jag länge klar med den tankeställningen innan jag slutade.

TT: Och var är du nu?

- Jag är jättenöjd med var jag är nu. Jag är inte skrämd av framtiden, jag är väldigt nöjd med hur mitt liv är och mest nöjd är jag över att jag inte definierar mig som en person som bara idrottade. Jag är framför allt mamma och – hoppas jag – förebild för min son.