Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Robin Aron, Bildbyrån
Bild: Robin Aron, Bildbyrån

Robert Laul: Allsvenska tabellen brukar ”sätta sig” efter tio omgångar

Tabellen sätter sig efter tio omgångar, brukar det heta.
Först nästa helg går det alltså att slå fast med säkerhet att BK Häcken är ”på riktigt” i år.
Låt oss under tiden konstatera att 2-1-segern mot Malmö FF visade att Häcken har lösningar på alla tänkbara problem just nu.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

På presskonferensen efteråt gick den första, sista och de flesta frågorna till tabellsexans tränare, inte till tabelltvåans.

Förstås.

När regerande mästarna Malmö FF förlorar tre raka matcher för första gången sedan 2018 är det en större nyhet än att BK Häcken precis vunnit sin fjärde raka.

Om MFF-tränaren Milos Milojevic var pressad dolde han det väl. På sista frågan tittade han framåt, mot kommande segrar.

– Vinster fungerar som penicillin. Du är sjuk och så vinner du, sedan blir allt bra, sa Milojevic.

Bredvid satt Per-Mathias Högmo. Jag sneglade på norrmannen just när Milojevic sa det där. Högmo log som bara en fotbollstränare fullvaccinerad med fyra raka segrar kan le. Inte ens apkopporna hade fått fäste på Högmo, där och då.

Det här var matchen då Malmö FF skulle studsa tillbaka efter 0-4 mot Djurgårdens IF i Stockholm. I stället blev det matchen då Häcken skickade ner MFF i deras första mini-kris på fyra år.

Om jag får peka på ett par trender i matchen så handlade det om att Häcken sällan eller aldrig föll ur sin defensiva organisation. Malmö anföll ofta och med mycket folk. Malmö hade bra tryck i perioder. Malmö kom till många avslut. Men Häcken var ALLTID samlade. Det i sin tur berodde på att Häcken avslutade sina egna anfall, bjöd inte på onödiga bolltapp, lät sig inte stressas till enkla misstag, trots inramningen på Eleda Stadion med 18 500 röststarka motståndare. Mentalt starka? Svar ja.

Frestad att dra slutsatser

Framför blev det här en match där Häcken skakade av sig en hel del gamla problem som är väldigt frestande att dra långtgående slutsatser av. Låt mig ta de i tur och ordning:

Problem 1: BK Häcken vinner aldrig mot storklubbar borta. Lösning 1: BK Häcken vann med 2-1 borta mot regerande mästarna Malmö FF. Det var knappt darr på ribban, ens mot slutet.

Problem 2: BK Häcken kan bara spela snabba anfallsfotboll på konstgräs. Lösning 2: På en välvattnad och perfekt gräsplan klarar Häcken absolut att spela snabb anfallsfotboll.

Problem 3: Utöver Even Hovland och målvakten Peter Abrahamsson håller ingen i BK Häckens backlinje toppklass. Lösning 3: Världens längste Johan Hammar satte knappt en fot fel och när Valgeir Fridriksson stukade sin ena fot kom Tomas Totland in för att göra sin bästa insats i Häckentröjan hittills.

Problem 4: Utan Benie Traoré (benbrott) och Ibrahim Sadiq (utanför laget) har Häcken inte tillräcklig fart framåt. Lösning 4: 1-0 målet i går tog tio sekunder från eget straffområdet (Totland) via Rygaard och Uddenäs till Aleexander Jeremejeff och boll i nät på andra sidan. 10 sekunder! ”Världsrekord”, som Ralf Edström skulle sagt.

Problem 5: Häcken saknar duellspelarna för att vinna det viktiga andrabollsspelet mot mer fysiska motståndare. Lösning 5: Det stämmer visserligen, men med en så skicklig innermittfältstrio som Samuel Gustafson-Gustav Berggren-Mikkel Rygaard klarade Häcken ofta att snabbt spela bollen ur trånga ytor i stället för att hamna i dueller.

Problem 6: Klimatkrisen. Lösning 6: Ge Jeremejeff en hel försäsong, så är den också löst till sommaren 2023.

Skämt åsido, det sista.

När jag pratade med spelarna efteråt – Jeremejeff och Uddenäs – fick jag två detaljer till. Två nyckelmatcher som ligger till grund för den snabba utvecklingen under Per-Mathias Högmo.

Två nyckelmatcher

Uddenäs pekade på 4-0-förlusten mot Hammarby i svenska cupen i våras:

– Den förlusten var väldigt bra för oss. Vi kunde utvärdera vårt spel efteråt. Vi har gjort några små förändringar efter det som gjort oss bättre, sa Uddenäs och antydde att det handlade om speluppbyggnaden som i ärlighetens namn var medioker mot Bajen i Stockholm, men mycket bättre igår mot Malmö (inte minst genom den bolltrygge Totland).

Jeremejeff pekade på derbyförlusten mot IFK Göteborg:

– Den matchen var viktig för oss. Vi var utanför deras straffområde nästan hela matchen, innan vårt röda kort. Vi har tittat på bilder därifrån hur vi ska agera mot låga försvar.

Jag har följt Häcken nära sedan lägret i Marbella i februari, och det är intressant att se hur laget har utvecklats steg för steg, bit för bit. Det är inte ofta exemplen blir så tydliga som i fallet BK Häcken 2022: från sportchefen Martin Ericssons värvningar, särskilt Mikkel Rygaard och Oscar Uddenäs som är skräddarsydda för den snabba genombrottsfotboll Högmo och hans team har gnuggat sedan de första träningarna i Spanien. Då stod assisterande tränaren Martin Foyston och räknade sekunder från att laget kom över på offensiv planhalva till de nådde avslut. Fem sekunder, sju sekunder, nio sekunder…i går tog det tio sekunder från Totland i eget straffområde till Jeremejeff hade rullat bollen i nät på andra sidan.

Tio sekunder från ena målet till det andra via fyra spelare – om inte världsrekord så i alla fall allsvenskt rekord i år? Häckenfotboll under Högmo.

Efter nio omgångar är BK Häcken i delad serieledning, på samma poäng som Hammarby och AIK, men AIK har en match mer spelad. Nästa helg spelas den tionde omgången, sista matchen för vårsäsongen, Häcken möter IK Sirius hemma på Bravida Arena, och efter tio omgångar brukar man ju säga att serien har satt sig. Först då vet vi alltså om BK Häcken är att lag för striden om Europaplatserna i år, på riktigt.

Även om jag vill skrika JA redan nu.