Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Bildbyrån

Alla vet varför han är här – kan bara hända i Gais

Huvudtränare på riktigt eller bara på pappret? Fotbollförbundets snåla tilldelning av utbildningsplatser tvingar Gais att svara på den frågan.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag tror gott om Tomas ”X:et” Erixon, som från och med måndag kliver in på Gaisgården med tränarlicens, en rejäl dos självförtroende och många års erfarenhet från svensk fotboll.

Han ska under resten av säsongen dela huvudansvaret som tränare för superettaklubben Gais.

Alla vet varför han är där.

Han har licensen, utbildningen och rätten att leda laget.

Patrik Ingelsten har det inte.

Ändå är det han, Ingelsten, som ska coacha Gais under höstens matcher.

För att klubben ”inte vill röra om mer än nödvändigt”.

Alla förstår hur det hänger ihop. Förbundets regler om utbildningsnivå tvingar Gais till denna åtgärd, samtidigt som Patrik Ingelsten två gånger både har sökt och fått nobben på den aktuella utbildningen.

Antalet platser på utbildningen är begränsat till tio, tidigare tolv.

Talar om femårsplan på ingång

Några av platserna går till landslagscoacher, resten – merparten – till allsvenska huvudtränare och allsvenska assisterande.

Därför hamnar Ingelstens tidigare kategori, assisterande tränare i superettan, utanför den begränsade och prioriterade gruppen.

Därför tvingas Gais värva kortsiktigt från division 4 i Småland och inom två veckor på nytt inleda en rekryteringsprocess inför nästa och de därefter följande säsongerna.

Jonas Östergaard som är fotbollsansvarig i styrelsen talar till och med i termer om en femårslösning.

Det låter häftigt, men osannolikt.

Efter att ha suttit en stund med Tomas Erixon på Gaisgården under fredagen är bilden att han kommer tillföra på den individuella nivån – ge spelarna fler instruktioner och mer kärlek.

Han är i samma generation som den fotbollsansvarige (Östergaard), den tidigare assisterande (Fernandez) och en ledamot i sportrådet (Bengt Andersson).

Tillåt mig tvivla

”X:et” har spelat i Gais för 37 år sedan och sedan dess bland annat gjort talanger till landslagsspelare i Aneby SK.

Jag gillar hur det låter. Nu återstår jobbet. Här finns kompetens, men inga marginaler.

Samtidigt tackar Lallo Fernandez för sig, medan Kenneth Gustafsson fortsätter.

Frågan är: Skulle detta kunna hända i någon annan klubben än Gais?

Tillåt mig tvivla.

Plus:

I Tomas Erixon finns både erfarenhet, självförtroende och ödmjukhet. Det är en bra kombination.

Minus:

Hur är det möjligt att Svenska Fotbollförbundet inte tillhandahåller mer än tio platser till en utbildning som gynnar hela den svenska fotbollen, inte bara de aktuella klubbarna och tränarna? Det här ska inte läggas på Gais.