115 år av golfhistoria: "En ynnest att vara medlem här"

Det var i slutet av 1800-talet som sporten, som i dag sett till medlemsantal är en av de mest populära i Sverige, hittade från de brittiska öarna till Skandinavien. Efter att grannlandet i väst, Danmark, i början av 1880-talet hade anammat golfen tog det inte många år innan också svenskarna fick upp ögonen för fenomenet.

1888 byggde bröderna Robert och Edvard Sager en privat sexhålsbana vid Ryfors bruk i Västergötland, men det var på västkusten, i Göteborg, som golfsporten på allvar skulle komma att etablera sig på svensk mark. Och det är också där landets allra äldsta golfklubb finns: Göteborgs Golf Klubb, som i år jubilerar med att fylla 115 år.

– Närheten till Storbritannien gjorde så klart att det blev lättare att influeras. Men framför allt var det en pastor vid namn Arthur Vandeleur Despard, som kom till Sverige från England, som gjorde att man fick upp ögonen för sporten här, säger Claes Olsson, ordförande i Göteborgs Golf Klubbs historiska kommitté.

1891 tog Despard initiativet till att skapa en bana på Hisingen och bildade i samband med det Gothenburg Golf Club. Men bara tre år senare kallades pastorn hem till Storbritannien, varpå klubben upplöstes. Han lämnade dock ett groende intresse för golf efter sig.

– Despards största insats var att han fick en man vid namn Viktor Hugo Setterberg intresserad av golf. Precis som många andra rika borgare hade Setterberg ett sommarställe nere på Arendal, och där la han 1894 ut en niohålsbana. Det fungerade som en Country Club, där det spelades luta, golf, tennis och även seglades, berättar Olsson.

Setterbergs initiativ gjorde att golfintresset i regionen växte och snart bestämde han sig för att återuppliva Despards gamla golfklubb på Hisingen. 1902 var Setterberg också med och startade en golfsektion i Göteborgs idrottsförbund. Klubben fick namnet Göteborgs Idrottsförbunds golfavdelning, men kom sju år efter bildandet att byta namn till Göteborgs Golf Klubb.

"Är nog världens minsta 18-hålsbana

Tiden på Hisingen blev dock inte särskilt långlivad.

– Hamnen behövde området. Ångbåtarna hade börjat etablera sig på allvar och hamnen växte, så det fanns inte mycket annat att göra än att lämna.

Någon nedläggning av klubben var det dock inte tal om den här gången. I stället flyttade banan från Sannegården – till Hovås. Där har GGK blivit kvar - i 113 år.

– Det är på många vis fantastiskt, att vi finns kvar, och att klubben har hängt med så länge. Det här är ett fint område, även Despard var här och tittade när han hade planer på att anlägga sin bana, säger Olsson när han sitter ner på klubbhusets terrass och blickar ut över 18-hålsbanan som är stationerad vid den yttersta kustremsan i Hovås, med utsikt över Göteborgs södra skärgård.

Vid en första anblick är det svårt att tro att banan har 18 hål. För till ytan är den allt annat än stor. I många fall är en 18-hålsbana mellan 70 och 80 hektar. Banan i Hovås är cirka 45 hektar.

– Det är nog världens minsta 18-hålsbana, säger Claes Olsson

– Och så kommer det att förbli, för det finns ingen mer mark att expandera på.

Men den förhållandevis begränsade ytan har inte hindrat klubben från att ändå etablera sig. Och i ett samhälle där många föreningar och klubbar har haft svårt att bestå har Göteborgs Golf Klubb alltså överlevt mer än ett sekel.

Vad är det som gör att ni har lyckats?

– Banan och själva platsen är speciell, den härliga miljön, det tror jag framför allt spelar in. Fram till och med 1962 var vi dessutom den enda klubben i Göteborg, så då var inte konkurrensen så tuff. En annan viktig aspekt är att det är en hög trivselfaktor här, många medlemmar bor runt banan. Periodvis har det varit väldigt mycket folk som har umgåtts på klubben, man har haft kalas och firat födelsedagar i klubblokalerna.

En jordkällare som klubbhus

Resan genom tiden, från då till nu, har dock inte på något sätt varit enkel. Olsson berättar att klubben har ställts inför flera svåra prövningar, och inte sällan har ekonomin varit ansträngd.

– Dels i början, då det inte fanns mycket pengar, har man förstått att det var väldigt tufft för klubben. Efter första världskriget var det många människor som hade det svårt med ekonomin, folk hade inte så mycket pengar att man kunde bekosta sig nöjen som golf. Men också senare, för bara några decennier sedan var ekonomin inte bra. Då fick vi exempelvis sälja av det gamla klubbhuset, för att vi helt enkelt inte hade råd. Underhållet var för betungande och vi behövde verkligen få in pengar.

Men numera är klubbens ekonomi god och det är en toppmodern anläggning, med ett nyrenoverat klubbhus, som välkomnar besökarna till banan. Andra förutsättningar mot hur det var under de tidiga åren när Setterberg och hans kumpaner höll i trådarna.

– Under de sex första åren hade man Mattssons källare som klubbhus, en jordkällare. Någonstans var man ju tvungen att förvara utrustningen. Själva banan, som var sex hål till en början, var betesmark, det var kor som skötte gräsklippningen då. Så det skiljer sig lite mot i dag...

"Klubben annonserade efter medlemmar"

Medlemssiffrorna är något annat som har förändrats. I dag finns omkring en halv miljon golfutövare i Sverige och flera klubbar har långa köer för medlemskap. Göteborgs Golf Klubb är inget undantag. Klubben har satt ett tak vid 1100 aktiva medlemmar – och då är det många som vill in, som inte får plats. Men lika stark uppslutning har det inte alltid varit. När Claes Olsson slog sina första svingar på Hovås i mitten av 1950-talet fanns det 7500 aktiva golfare i hela landet och klubben hade svårt att få folk till klubben.

– Golf blev inte någon riktig folksport förrän Sven Tumba slog igenom. På 1940- och 1950-talet vet jag att man här på klubben annonserade efter medlemmar...

Trots att det breda intresset för klubben långt in på 1900-talet saknades och att de ekonomiska resurserna var begränsade, fanns det ändå tidigt en tydlig ambition i klubben om att växa och bli större. Och engagemanget bland medlemmarna har alltid varit starkt, menar Olsson. I takt med att allt fler golfklubbar började dyka upp runt om i landet ville GGK stå sig stark i konkurrensen.

– För att kunna bli större behövdes det mer mark, och vi hade en väldigt berömd medlem vid namn Conrad Pineus som under klubbens tidiga dagar tog på sig ansvaret för att lösa det. Han tog med sig en privatchaufför och massvis med brännvin och åkte runt hos bönderna här i området och köpte billig mark.

Världseliten gästade Hovås

1908 utökades banan från sex till nio hål. Sedan växte den stegvis innan den 1933 blev en 18-hålsbana. Att GGK låg i framkant med utvecklandet av banan gjorde också att klubben tidigt fick hög status. De första nio nationella mästerskapen i Sverige spelades i Hovås. Och med tiden har anläggningen stått som värd för flera prestigefyllda tävlingar.

– I oktober 1974 förekom det häftigaste golfevenemanget som någonsin har varit i Sverige här på Hovås bana. Det var en affärsman vid namn Bruce Rappaport, som i samband med att han var och sjösatte ett fartyg i Eriksberg fick ihop en tävling. Han kände Mark McCormack och tillsammans lyckades de få hit nästan hela världseliten. Det var alla de tunga profilerna, Sam Snead, Arnold Palmer och Gary Player med flera. I dag hade det aldrig varit ekonomiskt möjligt att få till något liknande, säger Olsson och fortsätter:

– Men om man ser till prestationerna som klubbens spelare har stått för var vår storhetstid på 1940- och 1950–talet. Då hade vi de absolut bästa nationella spelarna. Det hade vi på 1910-talet också, men då var vi ju nästa helt ensamma. 1959 och 1961 vann Sverige EM i lag. Båda gångerna var ungefär halva laget från Hovås. Sedan dess har Sverige inte vunnit EM en enda gång.

Det är tydligt att klubben är stolt över sina framgångar och sin historia. Det syns inte minst i klubbhuset, där milstolpar från förr uppmärksammas. Längs med väggarna hänger fotografier på profiler som har spelat viktiga roller för klubben, där finns det inramade bilder på sällskap som utövade golf i en annan tid, och så klart: priser och pokaler som har kammats hem genom åren.

När det gäller framgångar kan 115-åringen inte stoltsera med samma dominans längre. Men trots att konkurrensen har ökat finns det fortfarande flera duktiga spelare som är medlemmar. Niklas Svantesson är sedan 2011 klubbchef i Göteborgs Golf Klubb. Han berättar att GGK fortsatt vill profilera sig som en klubb där det sportsliga ligger i fokus.

– Många klubbar har bolagiserats, men vi bedriver fortfarande vår verksamhet som en ideell förening, på ett småskaligt vis. Och det har vi inga planer att ändra på. Vi är en klubb för medlemmarna. Vi satsar på idrottsbiten mer än det kommersiella. Vi lägger resurser på att ge våra juniorer möjlighet att bli duktiga golfare, vi har anställda tränare som lägger ner ett omfattande arbete för att låta dem få så bra utbildning som möjligt.

Framgångsrik juniorsatsning

Satsningen på juniorverksamheten har också uppmärksammats av golfförbundet. Fyra år i rad har Göteborgs Golf Klubb, enligt förbundets ranking, klassats som Sveriges bästa klubb för juniorer.

– Det är väldigt roligt. För tillfället har vi sju spelare på college i USA. Och vi har landslagsspelare representerade i ganska många av våra landslag, både i junior- och seniorlandslag, säger Svantesson.

Framtiden ser med andra ord ljus ut för 115-åringen. Och trots sin anrika historia tror varken Svantesson eller Olsson att det finns någon risk att klubben fastnar i det förgångna. Svantesson är tydlig med att klubben vill vara med och bryta nya barriärer, skapa ny historia. Annars finns det risk att man faller tillbaka i den tuffa konkurrensen, menar han.

– Vi kommer fortsätta jobba och investera i anläggningen för att inte halka efter, och för att vara så attraktiva som vi kan vara. Det gäller att våga testa nya metoder, när det gäller banskötsel och så vidare.

Och Clas Olsson, han tänker fortsätta ta hand om och förvalta även den historia som kommer skapas i framtiden.

– Det är en ynnest att få vara medlem här. Det är så trivsamt, och just att vi har den här historiken som vi har ger verkligen en extra dimension.

TEXT

Philip Trollér

philip.troller@gp.se