Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Öis talang Herman Sjögrell.  Bild: Bildbyrån/GP
Öis talang Herman Sjögrell. Bild: Bildbyrån/GP

Mattias Balkander: Öis måste hitta sin roll bland Göteborgsklubbarna

Konkurrensen bland Göteborgs fotbollsklubbar är benhård. Fyra lag aspirerar på en plats i allsvenskan. För att överleva gäller det att hitta en unik position och verkligen bli bäst inom något område. Jag tror mig veta var Örgryte borde lägga sitt krut.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Att bli bra på fotboll är svårt. Framför allt krävs träning och uthållighet. Mindre har det med medfödd förmåga att göra. Det där har vi slagit fast och behöver inte orda om.

Att bygga bra lag är något annat. Ta Ajax som exempel. I fjol nästan bäst i Europa. I år är samma spelare spridda över kontinenten – i flera fall i riktigt fina klubbar – men har svårare att nå samma höjder.

LÄS MER: Stor genomgång av Öis

Förklaringen är relationer och kemi. Var för sig är summan inte den samma.

Ajax tillhör inte längre toppskiktet i den europeiska toppfotbollen. De behöver sälja när läget kommer. Hela idén bygger på det.

Andra säljer för att överleva. Sett över den senaste treårsperioden har Öis utbildat och slussat vidare mycket talang. Framför allt tänker jag på Jens Cajuste, Gustav Ludwigson och Alexander Bernhardsson. Unga spelare som har utvecklats på Öisgården och tagit kliv annorstädes.

Sluta acceptera utköpsklausuler

Öis problem är inte instruktörerna och utbildningsmodellen. De behöver bara bli ännu tydligare på att vikta den. Dessutom behöver de kunna ta betalt – som Ajax – när spelare går vidare. Nu talar vi om struntsummor. Det är inte vägen att gå. Sluta acceptera utköpsklausuler. Sträck på er. Ut med bröstet.

Jag minns 2007. Året med FC Gothia och sammanslagningen av stadens klubbar som aldrig blev av. I efterhand känns idén rimlig. Varken Öis eller Gais har fått den utväxling de hoppats på. Båda söker fortfarande efter nya identiteter, andra vägar fram.

LÄS MER: Se och lär, Öis – här skapas framtidstro

Öis roll borde vara som talangutvecklare, som ett göteborgskt svar på BP. Utan BP inget SM-guld för Djurgården 2019 (Jacob Une Larsson, Jesper Karlström, Jonathan Augustinsson). Utan Öis inga framtida göteborgska SM-guld heller. Där har ni motivationen och matematiken.

Ansvaret ligger på alla inblandade och handlar om stolthet. Öis vill i grunden inte utveckla spelare som hamnar på Kamratgården. Och är det rimligt att Blåvitt år efter år ”missar” göteborgska toppspelare i sin rekrytering?

Det skulle göra Öis unikt

Tänk efter. Finns det ur ett göteborgskt perspektiv någon baksida med att IFK Göteborg hade köpt Gustav Ludwigson för dubbelt så mycket pengar som Sällskapet nu fick av Hammarby?

I min värld borde fler av de ungdomar som utbildas i Göteborgsområdet ges chansen i stadens olika elitlag. Endast då skapas ekonomi och tro nog för något beständigt. I nuläget rankas Öis akademi på 22:a plats i Sverige. BP är tvåa bakom Malmö FF, IFK Göteborg femma och Häcken åtta. Här finns potential för mer.

LÄS MER: Uppdraget slutfört – vad händer med Elmander nu?

Öis snittålder för A-laget borde sänkas till 22 år. Precis som marknaden i stort borde mest kraft och speltid läggas på de som kan generera mest. Släpp fram 16-åringarna, ge 17-åringarna speltid, bygg runt 19-åringarna och utse 20-åringar till lagkaptener. Bygg även vidare på de relationer som gjorde Häckens Kevin Ackermann till Öis viktigaste framtidspjäs.

Det skulle göra Öis unikt.

Och förmodligen på sikt öka möjligheten att ta klivet upp i allsvenskan.

För som sagt: Instruktörerna finns där, liksom den stolta historian och det nutida drivet.

Det gäller bara att lägga tiden på rätt saker.

Det kan aldrig vara inlånad spets från när och fjärran.

LÄS MER: Lånespelarna lämnar Öis – direkt