Två tävlingsförbud skakade om längdskidåkningen i höstas. Först stoppades norskan Invild Flugstad Østberg efter att hon inte uppfyllt hälsokriterierna. Kort senare drabbades svenska Frida Karlsson av samma sak.
Att elitidrottare pressar sig till det yttersta är knappast någon nyhet – och att aktiva inom uthållighetssporter är extra utsatta för hög träningsbelastning vet vi också.
Frida Karlsson har själv sagt att man som elitidrottare "hela tiden ligger på gränsen" och hennes mamma och manager Mia Karlsson uttryckte sig på ett liknande sätt i en intervju med TT i december:
– Elitidrott är egentligen inte sunt. Det är hela tiden en balansgång, sade Mia Karlsson.
"Inte ohälsosamt"
För att idrottare inte ska hamna på fel sida gränsen, där överträningsrelaterad problematik, depression, ätstörning, skador och påverkad bentäthet är några av de möjliga konsekvenserna, genomför landslagen regelbundna hälsokontroller – både inom längdskidor och skidskytte.
Men bilden av att man nästan måste leva ohälsosamt för att vara elitidrottare vill VM-aktuella skidskytten Hanna Öberg få bort.
– Det kan såklart finnas risker. Samtidigt kan jag bli lite frustrerad över att det framställs som att det är ohälsosamt att vara elitidrottare. Jag ser inte min vardag och mitt sätt att vara elitidrottare som ohälsosamt, säger Öberg och fortsätter:
– Jag tycker att det handlar väldigt mycket om att ha en balans i livet och bara för att man hela tiden strävar efter att bli bättre så behöver inte det vara ohälsosamt.
Hon får medhåll av sin syster Elvira Öberg, också landslagsskidskytt:
– Det är klart att riskerna finns, men samtidigt tror jag inte att det är ett måste att ligga precis på gränsen heller. Det finns ett liv efter det här också och man vill ju inte drabbas av benskörhet som 25-åring och leva med det resten av livet, säger hon.
Ser en helhet
Det går inte att jämföra längdskidor och skidskytte rakt av.
– Vi har inte de långa backarna där det kan vara en fördel att vara lätt som det funnits en diskussion kring (inom skidorna) nu. Utan man måste vara kraftfull för att åka de banorna som är på världscupen, så jag tror definitivt inte att det är någon fördel att jobba med de sakerna i skidskytte, säger skidskyttets landslagschef Anders Byström, som även har erfarenhet från längdorganisationen i Norge.
"Får inte vara ohälsosamt"
Skidskyttarna gör precis som skidlandslaget hälsokontroller genom bland annat blodprov och så kallad DEXA-mätningar där man kollar på kroppsmassan. Men man har inga specifika kriterier eller nivåer uppsatta, utan man tittar mer på varje individ och litar på att man ser signalerna i tid.
TT: Ni har inga specifika kriterier men skulle ändå se om någon inte mår bra?
– Ja, det menar jag definitivt. I och med att de är så tajta i laget också, vi ses allihopa i Östersund varje dag – det tror jag är lättare i vår sport än andra där man kanske bara ses på tävling. Man bryr sig om varandra så pass mycket. Det ska mycket till om man inte skulle märka om någon mår dåligt, säger Byström.
Skidskyttelandslagets läkare Lykke Tham är också trygg i att man skulle upptäcka om någon pressade sig för hårt på något sätt.
– Tränarna är väldigt lyhörda och jag kan fråga saker som "behöver den här personen vila lite mer?", vi samarbetar väldigt mycket och det skulle jag säga är a och o, säger Tham.
Hanna Öberg anser att läkaren och stöttepersonerna runt landslaget har koll på skidskyttarnas balans.
– Jag upplever att vi har ett bra skyddsnät.
Marie Carlsson/TT