Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: VEGARD WIVESTAD GRØTT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Äntligen medalj för Svärd Jacobsson

Efter år av skador och motgångar fick öisaren Melker Svärd Jacobsson kliva upp på pallen i ett stort mästerskap – trots att stavfinalen blev en kamp från start.
– Jag märkte det på kroppen, den var inte riktigt med, säger han efter bronset.

Melker Svärd Jacobsson slog igenom redan 2011 när han vann silver i ungdoms-VM, men efter det har hans resa mot toppen varit allt annat än spikrak. Skador har hämmat hans utveckling, och ledde dessutom till en depression under 2016.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men efter att ha fått behandling, och läkt sin kropp, har Svärd Jacobsson sakta men säkert hoppat sig upp mot världseliten igen, och tidigare i vintras kom ett starkt formbesked när han satte personligt rekord med 5,82.

Nu kan han även lägga sin första seniormedalj till meritlistan. Hans 5,75 räckte till brons i inomhus-EM.

– Det känns jättebra, verkligen. Det var skönt att det verkligen satt där till slut, säger han dagen efter succén.

Men det började illa för öisaren. Han rev två gånger redan på ingångshöjden, 5,55.

– Ja, det var väldigt kämpigt hela tävlingen. Jag kände av att jag hade hoppat dagen innan. Det brukar ju vara en dag emellan, men nu var det final direkt. Jag märkte det på kroppen, den var inte riktigt med. Så det var verkligen en kämpatävling.

Han klarade 5,55 i sista försöket, och sedan var det likadant på 5,75 är han inledde med två rivningar för att sedan samla sina krafter och leverera hoppet som gav medalj.

– Ja, första hoppet på 5,75 var bra, men precis när jag skulle trycka ifrån så tappade jag staven. Så farten dog lite. Men det var skönt att jag lyckades fixa det i sista hoppet.

Han besegrades av två polacker som klarade 5,90 respektive 5,85. Och Svärd Jacobssons sista försök på just 5,85 visar att det finns potential för högre höjder – rivningen var knapp.

– Jag tror att om jag hade haft lite mer energi och inte varit så sliten från dagen innan så hade jag kunnat matcha polackerna. Men de var duktiga.

Vad betyder den här medaljen för framtiden?

– Jättemycket. Man känner att man är med i matchen och kan utmana, så känns det verkligen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.