Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Sofia räddade flyktingar på Medelhavet – lyfts nu som en av EUs vardagshjältar

Hösten 2015 gjorde Stina Bergström från Kustbevakningen den första av åtta resor till Medelhavet och flyktingkrisens hjärta, som en del av EU:s räddningsinsats Operation Poseidon.

Sofia Bergström var ombord på en av två båtar som Kustbevakningen skickade till Medelhavet hösten 2015. Flyktingströmmarna var i full gång och media rapporterade intensivt om det i Sverige. När frågan om att delta i uppdrag Poseidon, lett av EUs gränsbyrå Frontex kom, så tvekade Sofia inte en sekund. Hon, som kustbevakare, skulle till Medelhavet och hjälpa till.

– Vi har alla blivit kustbevakare för att vi vill göra livet säkrare på havet och det fanns inget ställe som var lika aktuellt där och då. På många sätt var jag mitt i historien, när historia skapades. 

Första resan tog Sofia till den grekiska kusten. Huvuduppdraget var att för EUs räkning bevaka gränsen och bistå med livräddning om det behövdes. Något som i praktiken ledde till att hon fick hjälpa, rädda och ta hand om flyktingar ute till havs vars båtar inte var tillräckliga för dem.

– Det var ett otroligt givande arbete. Jag har aldrig varit på ett arbete som känns så givande. För man fick otroligt mycket tacksamhet och värme. Man fick verkligen känna som att man gjorde skillnad i någons liv. Många av oss som vara där nere pratade om det med varandra, om att det verkligen kändes på riktigt. 

Larmen från havet kastade Sofia rakt in i kaoset

Sofia arbetade tillsammans med två andra svenskar och en grekisk officer ombord på båten. Order om vilka insatserna kom från fastlandet.

– Det första vi möttes av var det här kaoset. Strippade fritidsbåtar med bara skrov och styrinrättningar kvar. Vi fick lyfta över folk in i vår båt. Ibland var människor så panikslagna att de inte ens kunde röra på sig. Det var fysiskt, vi fick hoppa ombord och lyfta över dem. Ibland i tuff väderlek.

Det låter riskfyllt?
– Ja, det var det verkligen. Framförallt när vi skulle flytta över dem från deras båtar till vår. Det var mycket hårt jobb och stress men vi lyckades få ombord alla.

Sofia berättar om hur dagarna gick ihop och att det stundtals blev svårt att veta vilken dag det var.

– Hemma i Sverige är jobbet som kustbevakare otroligt varierande med allt från att hjälpa tullen till att kontrollera fart och nykterhet. Men i Medelhavet var det rakt in i kaoset varje dag för att rädda människor. Som mest hade vi 90 personer, varav många barn, ombord på vår 12 meter långa båt.

Sverige, Grekland och Europa under samma flagg

Totalt åkte Sofia ner för att hjälpa till på den grekiska kusten sju gånger och en sista gång i Italien. Alla gånger under europeisk flagg.

– Vi var på plats med både grekisk, europeisk och svensk flagg. Det var bara att gilla läget och försöka hålla koll på regelverken som gällde för tillfället. På många sätt, när man ändå är där för att rädda människor, var det bara att acceptera och ta de order som gavs.

Har du kontakt med någon du räddat idag?

– Nej. Vi bestämde oss för att vi inte skulle ha någon kontakt med dem vi räddat. Allt hemskt som hände har vi tillsammans bearbetat efteråt. Men det är klart, man funderar ju på det då och då och minns tillbaks.

Sofia funderar och fortsätter:

– Vårt ansvar, som kustbevakare på uppdrag för EU, det ansvaret slutade när vi kom till kajkanten. Där fanns det andra som tog över. Man slås ofta över att det var en absurd situation som jag var i. Men också hur viktigt att jag var där.