Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Sveriges statsminister, Per Albin Hansson, i spetsen för ett medborgartåg över partigränserna 1941. Bild: PRESSENS BILD

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sluta förvanska historien SD

Sverigedemokraternas nya affischkampanj skadar det lilla förtroende partiet byggt upp. Orimliga anklagelser om Socialdemokraternas historia smetar bara ned det offentliga samtalet ytterligare.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I augusti 2015 affischerade Sverigedemokraterna hela Östermalmstorgs tunnelbanestation i Stockholm med budskapet ”sorry about the mess here in Sweden”. Budskapet var förment riktat till turister och var utformat som en ”ursäkt” för det omfattande tiggeriet i Sverige. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Stockholms lokaltrafik, SL, anklagades för att ha accepterat rasism på en offentlig plats.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Affischerna väckte starka känslor och fördömdes i spalterna och hånades även för att vara felstavade. Efter bara någon dag slet arga vänsterdemonstranter i samlad tropp ned alltihopa framför kamerorna.

Det var bara det att det var just det som var SD:s syfte. Det hela var en medveten provokation. Till och med felstavningen var uträknad. Partiets kampanjmakare, med Joakim Wallerstein i spetsen, visste precis vad de gjorde. Höjd konfliktnivå gynnar partiet – och framförallt hysteriska reaktioner från motståndarna på vänsterkanten. I fallet med tiggeriet hade man dessutom en stor folkopinion i ryggen . Tunnelbanekuppen motsvarade reklampengar för mångmiljonbelopp. Opinionssiffrorna bara fortsatte uppåt.

Nu har partiet försökt sig på samma trick igen. Åter är det Stockholms tunnelbana som är skådeplatsen. I en affischkampanj som lanserades under tisdagen är det framförallt ett budskap som sticker ut. Den avskalade texten lyder: ”Det är inte första gången som sossarna hjälper Tyskland att ta över Europa”, kompletterat med en bild på den tyska kejserliga flaggan (som även användes av nazisterna 1933-35). I en uppföljande text på SD:s Facebook-sida framgår det att det är just nazismen och andra världskriget man vill anspela på. Socialdemokraterna anklagas för att fört en tyskvänlig och antisemitisk politik under kriget.

På flera sätt är det här ren historieförfalskning – något SD ägnade sig åt redan i valrörelsen 2018 när den partiägda nättidningen Samtiden släppte en propagandafilm på samma tema. Socialdemokraterna var på intet sätt några medlöpare till nazismen. Tvärtom var de två rörelserna varandras huvudmotståndare. Sverige styrdes av en samlingsregering under andra världskriget, där S långt ifrån var det mest tyskvänliga partiet, snarare tvärtom. Socialdemokraterna var inte heller mer besmittade av antisemitism än andra politiska rörelser under den här tiden.

Till saken hör att Sveriges militärpolitiska agerande under världskriget, neutraliteten, handeln med Tyskland och tillåtelsen av trupptransporter till Norge, i samtliga fall går att motivera utifrån Sveriges utsatta position. Den svenska samlingsregeringen höll Sverige utanför kriget, vilket vi ska vara tacksamma för. Att över ett halvsekel senare moralisera över detta kan SD överlåta till hobbyhistoriker och dilettanter i marginalen.

Att SD sedan indirekt jämställer dagens Tyskland med Nazityskland i kampanjen är direkt anstötligt. Det är sådant som gör det svårt att ta Sverigedemokraterna på allvar. Tyskland är dessutom inte den mest pådrivande kraften för överstatlighet inom EU numera. De tyska kristdemokraterna är snarare på väg bort från den linjen. Såvida inte SD avser ett ökat yttre gränsskydd, något SD själva säger sig vara för.

SD:s kampanj innehåller med andra ord en mängd grova sakfel. Det mest allvarliga är att det förefaller vara medvetet. Jimmie Åkesson, framhöll Per Albin Hanssons (Sveriges socialdemokratiske statsminister under andra världskriget) förträfflighet så sent som i en debattartikel på 1 maj (Aftonbladet 1/5). Åkesson återkommer också till Per-Albin Hansson flera gånger i sin egen bok Satis Polito. Samtidigt godkänner han en kampanj som utmålar Hansson som en nazistisk medlöpare. Hur går det ihop? Svaret är att det inte går ihop och att partiledningen inte verkar bry sig.

Det är förstås riktigt att Socialdemokraterna i sina kampanjer mot SD inte sällan varit grova och försåtliga. GP ledare har flera gånger kritiserat den här S-retoriken. Men det ursäktar inte att SD sänker sig till en ännu lägre nivå.

Borgerliga debattörer anklagas ibland för att var naiva när vi framhåller vikten av ett rationellt och sanningsenligt offentligt samtal. Inom Socialdemokratin och vissa marxistiska vänstergrupper har det funnits en tradition av att se politiska budskap som något helt instrumentellt, att halvlögner kan vara motiverade, att ändamålet helgar medlen. SD kanske tror att de är smarta som tar efter denna inställning. Men de begår ett stort misstag.

Stödet för SD har i hög grad byggt på att partiet uppfattats som ”sanningssägare” i migrationspolitiken och mobbade av etablissemanget. När de själva tar till uppenbara lögner och brunsmetning som metoder så faller glorian av. Gyttjebrottning med socialdemokratin kanske kan få en och annan kärnväljare att resa sig från soffan men äter upp den lilla trovärdighet partiet samlat ihop. M och KD lär nu dra öronen åt sig.

De svenska väljarna vill inte ha politiker som ljuger. Av goda skäl. Sanningen är småfolkets vän. Eller som den borgerlige debattören Thomas Gür uttryckte det i en kommentar till affischkampanjen: ”Ty på det sättet man kommer till makten - lögner, fusk, våld etc - betingar också på vilket sätt man utövar den”.