I dag är det fem år sedan Måns Jenninger, 13 år gammal, tog sitt liv. Måns var mobbad och flera år av utsatthet knäckte honom. Ansvarig skola och huvudman gjorde inte tillräckligt för att stoppa kränkningarna.
En död elev per skolvecka. Cirka 40 – 50 barn och ungdomar i åldern 7 till 19 år begår självmord i Sverige varje år.* Bakom flera av dessa fall finns en bakgrund av uteslutning och mobbning i skolan. Barn- och elevombudet (BEO) möter många kränkta barn och elever som berättar att de funderar på att ta livet av sig. Det är mycket allvarliga signaler som visar på ett fullkomligt misslyckat förebyggande arbete mot mobbning i dessa fall.
Mobbning har blivit vardag
Mobbning och kränkningar i skolan och på internet är vardag för många elever. Skolan garanterar inte den trygghet och säkerhet som skollagen och arbetsmiljölagen kräver. Skolverket uppskattar i en rapport att 50000 elever i Sverige mobbas varje dag.
Ingen som arbetar i skolan vill att barn och elever ska kränkas och skadas för livet eller som en yttersta konsekvens, tar sitt eget liv efter att ha behandlats illa. Men varför ingriper inte skolledare resolut och löser situationen tillsammans med inblandade barn och föräldrar? Och varför vägrar en del huvudmän och ägare av friskolor att betala de skadestånd till drabbade elever som BEO beslutat?
Det finns flera förklaringar. Tidsbrist, fel prioriteringar och för få vuxna där eleverna är.
Slarv ger kränkningar fritt spelrum
Det förebyggande arbetet är mycket viktigt och måste tas på fullt allvar. Den för skolorna obligatoriska årliga planen mot kränkande behandling innebär att skolorna måste kartlägga vilka problem som finns på skolan och på internet. Tyvärr slarvas det med kartläggningen och arbetet tenderar i stället att bli en skrivbordsprodukt. På så sätt kan kränkningarna få fortsatt fritt spelrum.
Det går att förändra situationen för kränkta elever. Det går att få stopp på mobbning. Om skolorna tar lagens krav på nolltolerans mot kränkningar på allvar. Om skolpersonalen är lyhörda och lyssnar på barn och elever och tar dem på allvar. Om skolorna arbetar förebyggande och elever, lärare och föräldrar gemensamt deltar.
Hade Måns skola tagit honom på allvar och levt upp till nolltoleransen hade han levt i dag. Det är dags för vuxenvärlden att sluta blunda.
Lars Arrhenius, Barn- och elevombudet
Claes Jenninger, Måns pappa
Katarina Wennstam, författare, journalist
Lisa Asp-Onsjö, universitetslektor, Göteborgs universitet
* Källa: Britta Alin Åkerman, psykolog och professor emerita vid avdelning för Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa, NASP, vid institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet.