Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Varför bär just pojkar och män på en så stark känsla av kränkthet att de går in i ett sjukligt idealiserande av fundamentalistiska ideologier? Varför drömmer just de om att med vapen och våld återupprätta sin förlorade makt och heder, frågar sig debattören.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Skolan är vårt bästa vapen mot våldet

Att visa sig stark och överordnad andra pojkar och flickor är en del av det sociala kontrakt som finns oskrivet bland pojkarna i skolan. Det blir ett sätt att säkerställa sin maskulina identitet genom att kontrollera andra svagare individer, som tjejer och feminina pojkar, skriver Marcus Svensson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Så har det då skett igen, ännu ett så kallat vansinnesdåd. Och visst är det rimligt att kalla det vansinnigt. Så många döda ungdomar går inte att greppa, går inte att ta in. Vi har dock alla ett behov av att förklara det som ter sig obegripligt. Att beteckna våldsverkaren som en galning och dådet som vansinnigt fyller likväl bara funktionen av tröst i det första chockstadiet (plus att det säljer lösnummer för kvällspressen). Men som förklaringsmodell till varför det kunde hända hjälper det oss inte. Om vi ska bygga ett tryggt samhälle fritt från likande händelser, måste vi finna förklaringar som det är möjligt att konstruera rationella politiska beslut på. Och gör vi inte det riskerar vi att överlåta tolkningen till de populistiska och reaktionära rörelserna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Minimera bruket av våld

Det första vi måste konstatera är att ett samhälle helt fritt från vansinnesdåd kan vi aldrig skapa. Det är helt enkelt inte möjligt, däremot kan vi jobba mot att minimera bruket av våld. Det andra vi direkt kan konstatera är att tillgången på vapen har en koppling till hur ofta vi kan räkna med att något sådant här kan inträffa. I USA sker det oftare än någon annan stans i världen och i få andra länder är tillgången till pistoler och automatvapen så sprid som just här.

Osunt vapenintresse

Det tredje vi kan konstatera är att när massmord av detta slag sker så har förövarna inte bara haft tillgång till vapen, de har visat ett osunt intresse för automatvapen. Givetvis måste samhället begränsa tillgången på just sådana vapen. Dessa vapen har inget annat existensberättigande än att vara en del av statens maktutövning.

Det leder oss in på det som jag menar är det vi ska fokusera på när vi gör vår analys. Det fjärde konstaterande är att det är pojkar och män som skjuter ihjäl, klass- eller arbetskamrater, invandrare, medlemmar i politiska ungdomsförbund, och så vidare. Vi måste därför ställa oss frågan om varför det alltid är pojkar och män som utför dessa dåd och varför just de upplever sig vara utstötta och kränkta? För en sak dessa förövare har gemensamt, utöver att vara av manligt kön, är att de tar hämnd på (eller vill återvinna makt över) samhället eller de i samhället som de menar är orsak till deras känsla av utsatthet/kränkthet; kvinnor, invandrare, lärare, skol- eller arbetskamrater.

Varför bär just pojkar och män på en så stark känsla av kränkthet att de går in i ett sjukligt idealiserande av fundamentalistiska ideologier (spelar ingen roll om det är fascism eller fundamentalistisk islamism)? Varför drömmer just de om att med vapen och våld återupprätta sin förlorade makt och heder?

Alla människor, kvinnor som män, besitter förmågan till våld. Men av någon anledning är det alltid (nästan) pojkar/män som agerar ut den. Förklaringen har vi, den har den kritiska mansforskningen avslöjat. Det börjar i ungdomsåren, i skolan.

Hot om våld och faktiska slagsmål är byggstenar i det maskulinitetskapande de då tvingas in i. Att visa sig stark och överordnad andra pojkar och flickor är en del av det sociala kontrakt som finns oskrivet bland pojkarna i skolan. Det blir ett sätt att säkerställa sin maskulina identitet genom att kontrollera andra svagare individer, som tjejer och feminina pojkar. Detta maktspel innehåller element av verbalt och fysiskt våld, sexuella trakasserier, homofobi och rasism. Men tyvärr tvingas vi konstatera att det är ett maktspel som de vuxna i skolan både blundar inför (av rädsla) och inte har kompetens för att styra (istället för att reagera på).

Resultatet blir förödande. Några kommer av sin skoltid att ha lärt att våld kan ge både makt och privilegier, några fattar spelet och skaffar anabola steroider och gymkort, andra kommer att ruva på hämnd på dem som har kränkt dem, och några har för alltid lärt sig att de ska förbli tysta och försiktiga annars kan det gå dem illa, med ett begränsat livsutrymme både mentalt som fysiskt.

Genusvetenskap för lärare

Om vi ska komma till rätta med våldet, och vansinnesdåden så är det utbildning i genusvetenskap för lärarna och undervisning om vad det är att vara en människa för ungdomarna, som vi ska satsa på. Då kan kompetenta lärare problematisera vad det är att vara en riktig man, vad våld fyller för funktion i maskulinitetsbyggandet, vad våldet får för konsekvenser, vilka rättigheter man har att slippa våld, etcetera, i skolans undervisning.

Då kan lärarna se, förstå och äga maktkampen som sker inom skolans hägn. Då kan pojkar och tjejer får makt över sin tillvaro med kunskap (i stället för att bli okunniga offer till våldsverkarna). Då skulle vi kunna bedriva den undervisning som vi så många gånger talar om, och som det står om i våra styrdokument, men som det aldrig verkar finnas utrymme och tid till i vardagen.

Marcus Svensson

Gymnasielärare i samhällskunskap historia, genus & sexualitet.

Magnus Åbergsgymnasiet Trollhättan