Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Maten kommer inte från affären. Det krävs kunskap och engagemang om man vill förstå vad som händer på vägen från naturen till köksbordet. Frågor som berör oss alla men som märkligt nog sällan diskuteras på allvar i Sverige, skriver Susanne Gäre.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ska vi importera all mat till Sverige?

Den stora reform som kommer att lägga fast riktlinjerna för hur jordbruket inom EU ska bedrivas efter 2013 presenterades den 20 november förra året. Den gick nästan obemärkt förbi här i Sverige. Det saknas både en debatt och en framtidsstrategi för hur vi ser på vår matförsörjning. Man kan undra varför, skriver jordbruksreporter Susanne Gäre.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jordbruket anses vara en liten näring, med en marginell yrkeskår, som inte engagerar politiker eller ekonomer. Trots att det handlar om vad vi cirka nio miljoner har på tallriken varje dag.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I ett globalt perspektiv handlar det om att runt 80 procent av världens yrkesverksamma är lantbrukare och att ungefär en miljard människor inte har mat för dagen.

Den stora reform som kommer att lägga fast riktlinjerna för hur jordbruket inom EU ska bedrivas efter 2013 presenterades den 20 november förra året. Den gick nästan obemärkt förbi här i Sverige.

Det saknas debatt och det saknas en framtidsstrategi för hur vi ser på matförsörjningen. Det fattas inte kunnigt och engagerat folk. Men det saknas de som vill debattera i ett större sammanhang och presentera visioner, tankar och idéer om hur jordbruk ska bedrivas, hur uppfödning ska gå till och vilken mat vi ska ha i framtiden.

Det behövs någon som ryter till och som är slängd i käften.

Jag har bott i Frankrike en stor del av mitt liv och arbetat som jordbruksreporter där i 13 år och levt i ett helt annat klimat. Fransmännen har alltid satt den mat de har på tallriken i relation till jordbruk och till hur djuren föds upp.

De franska bönderna har stöd av befolkningen. Aktionerna avlöser varandra och nyligen när slakterier blockerades på flera håll i landet stödde 92 procent av franska befolkningen manifestationen.

I Frankrike står maten i centrum

De franska bönderna har likaledes stöd av politikerna. Det finns en diskussion och flera forum. För maten står i centrum.

Jag har under årens lopp gjort massor av intervjuer med franska lantbrukare, forskare och fackföreningsfolk och den svenska politiken inom EU ses från franskt håll med skepsis. Sverige, Danmark och Storbritannien drar år ett friliberalt håll och mindre bidragsstöd medan Frankrike, Tyskland med flera andra stater vill ha kvar en gemensam jordbrukspolitik och ställer krav på självförsörjningsgrad och minskat importberoende.

Ett annat exempel där åsikterna går isär är frågan om genmodifierade organismer, GMO. Sverige har i EU alltid röstat för GMO. Frankrike, Tyskland, Österrike, Grekland, Ungern och Luxemburg säger nej till odling av GM-grödor. De anser att riskerna inte är tillräckligt belysta och vill avvakta.

Men mycket av diskussionen på kontinenten når aldrig Sverige. Inför den stora reformen, Common Agricultural Policy, CAP 2013-2020, pågår en intensiv debatt och mycket arbete läggs ner på hur jordbrukspolitiken ska se ut efter 2013 i många medlemsstater. Här vet knappt någon vad CAP är.

Sverige blir mer och mer importberoende, i dag importerar vi runt 50 procent av det vi äter. Förhållandena för lantbrukarna blir svårare och svårare, många väljer att lägga ned vilket kommer leda till att importberoendet med all sannolikhet kommer att öka.

Konsumenterna styr

Angreppen på köttproducenterna, i synnerhet grisköttsproducenterna senaste året, har skakat branschen. I Sverige upprörs många över att grisar far illa och världens bästa djurskyddslag inte följs. Självklart ska vanvård uppmärksammas och sanktioneras. Men man måste se mer till helheten och bestämma sig för vad man vill ha. Hårda krav i Sverige vad gäller djurskyddslagen ställer hårda krav på uppfödarna, som måste få garanti att de kan sälja sitt kött för att få lönsamhet i sin verksamhet. Men en sträng djurskyddslag ställer också hårda krav på konsumenterna. Om de köper billigare kött från till exempel Sydamerika, utan möjlighet att få insyn i de produktionsvillkoren, är det svårt att se logiken i kritiken av den svenska djuruppfödningen.

Det är enkelt för Djurrättsalliansen att filma upprörande bilder som får stor genomslagskraft i media och i samhället, men den djupgående debatten uteblir och kunskapsluckorna gör att botten inte nås. Det blir ett skrap på ytan att ställa en individ, Lars Hultström på Blackstaby gård, till svars för en hel näring.

I dagarna har länsstyrelsen rapporterat in 1 363 djurförbud, varav 236 i Västsverige, till Jordbruksverkets nya djurskyddsregister. Det är alltså djurägare som vanskött djur och blivit förbjudna att ha djur. Så det där med om världens bästa djurskyddslag efterlevs är definitivt värt att uppmärksamma.

Bred debatt behövs

Vad jag efterlyser är en bred debatt om jordbruksnäringen och framtiden. Under mässan Elmia Lantbruk Maskin & Fält i höstas ställdes stora förväntningar på paneldiskussionen Framtidens vinnare och förlorare. Alla var eniga om att krafttag behöver tas, men vilka? Svaren uteblev, tyvärr.

Hur ska det svenska jordbruket se ut i framtiden? Vilka alternativ finns? Vilka vägar ska vi ta? De flesta bönder har det svårt i dag av olika anledningar. Ska vi ha kvar några lantbrukare i framtiden eller ska vi bara ha gran och skog och bli totalt importberoende. Ska vi sluta äta kött?

De här frågorna berör oss alla och jag begriper inte varför det är så knäpp tyst.

Susanne Gäre

jordbruksreporter